EmmieNiklas

Puh.. Har sådana spänningar över magen idag, det känns som huden spricker närsom, naveln känns helt utdragen och det får en att känna sig så tung. Blir ansträngd av att ta ett steg eller att sträcka mig efter TV-dosan. Andas tungt hela tiden. Blir ju inte bättre efter att man har ätit mat heller. Börjar nog bli ordentligt trångt där inne nu! Och spänningarna i huden är riktigt obehagliga!
Det kan ju vara så att urinvägsinfektionen förvärrar det hela också, har verkligen jätte svårt att veta ifall den har blivit bättre. Jag har sovit dåligt i 3 dagar nu, med spänningar i nedre delen av magen, tryck över blåsan och en envis rygg som värker vid minsta rörelse. Hör mig själv gnälla flera gånger i timmen och är då i halvvaket tillstånd, men klarar inte av att slå upp ögonen eftersom jag är så otroligt trött. Men jag vet inte ifall det är så att det är infektionen som inte har släppt än eller ifall det "bara" är foglossningen som har försämrats ordentligt. Skulle egentligen ringa förlossningen ifall det inte släppte inom några dagar, men jag vet ju inte vad det är riktigt, känns dumt att ta upp deras tid då.
Har nog en förkylning på gång med.. Eller om det bara är tröttheten. Har haft ont i huvudet i 11 dagar i streck nu, är bara tung och ögonen drar igen rätt som det är. Men nu har jag börjat blit täppt i näsan och jag har ont i halsen. Nicke tyckte jag var varm både imorse och vid lunch, men har inte orkat ta tempen. Men känner mig hängig.

Idag ska vi till försäkringskassan på informationsmöte om föräldrarpenning. Känner mig inte jätte sugen, är så förbannat trött på försäkringskassan i allmänhet. Ringde dem i fredags och frågade angående min sjukpenning "Vi har inte tagit tag i ditt ärende än, du får reda på svaret i början av februari, vi har 30 dagars handläggningstid".
1. Man kan ju betala räkningar med luft.
2. Jag har ju bara varit sjukskriven i nästan 1 ½ månad.
3. Man är ju verkligen jätte lugn själsligt när man inte vet vart man ska få pengar ifrån för att kunna leva.
Det är tröttsamt. Vill att min kropp ska kunna orka, så man kunde få köra på någolunda normalt. Men allas kroppar klarar inte det har jag fått ett bevis på. Vem vill ha mig hoppandes på kryckor när jag inte ens kan böja mig ner för att knyta ett barn skor eller få fart under fötterna när någon har gjort sig illa. Ingen vill det.

Lagom i allt skrivande pratar dem om sömn under barnets första år på TV och barn i allmänhet. De första två åren förlorar föräldrarna 912 timmar i snitt i sömn. I 6 månader sover föräldrarna i snitt 5 timmar/natt. Ungefär som mina dagar ser ut nu, må jag vara trött då, men jag har iaf mitt bevis framför mig, Niklas och mitt kärleksbarn som jag kan mysa med hela dagarna då!

Känner mig lite gnällig i mina inlägg, men en blogg handlar ju om att skriva av sig. Det här är min dagbok (som alla andra får läsa, haha) och här skriver jag av mig. Det är underbart och det ger en faktiskt lite mer pusch! Som att få prata av sig med någon, jag skriver av mig istället :)