Falskt alarm
Pratade med en barnmorska på förlossningen igår igen efter att ha börjat känna symptom på ännu en jobbig natt. Urinodlingen hade kommit tillbaka men den visade inte på någon uvi. Frågade då vad alla min symptom berodde på. Hon förklarade för mig att: "Du har ju foglossning, antagligen har den blivit radikalt värre för dig den senaste veckan". Luften gick totalt ur mig. Värre?! Kan den bli mycket värre än vad den redan är? Alltså kan jag inte äta en antibiotika kur och bli av med smärtan som jag kunde ha gjort ifall det var uvi. Det gjorde så jävla ont i mig, jag tappade hoppet totalt och bara kände hur allt blev ett helvete. Passade på att fråga vad mina vita blodkroppar beror på vilket hon inte visste, frågade även varför jag har haft så mycket sammandragningar vilket hon trodde berodde på att bebisen började bli stor och all tryck och spänning utartade sig i det.
Efter telefonsamtalet bröt jag ihop totalt. Inte för att låta sådan, men den graviditet som jag trodde skulle bli fylld av lycka och förväntingar blir istället en tid där jag får känna den värsta smärtan i mitt liv. Lyckan och förväntningarna finns där, missuppfatta mig inte nu, men jag hade inte räknat med alla problem.
Vi ställer oss också nu inför valet och kvalet. Ska vi byta mvc för att på andra stället kanske kunna få lite mer stöd och hjälp istället för att bli total nonchalerad över problemen som jag faktiskt har. Men detta innebär också en massa knöl antar jag med journaler, föräldrarutbildning osv. Igår hade vi bestämt oss för att faktiskt ringa och kolla ifall vi fick byta till kvinnohälsan men idag tvekar jag efter att ha läst att anmälan till föräldrarutb. ska ske senast 20+6, jag är 28+6.. Alltså kanske vi inte får gå någon utb. där. Hur eller hur ska jag byta efter att barnet är fött. Man ska ju tillbaka till mvc 2 månader efteråt för att diskutera preventivmedel och förlossningen, inget jag vill göra med Marie.
Tänkte slänga in min viktkurva V.0-30
Ligger fortfarande under strecket. Har gått upp 4 kg hittils vilket faktiskt känns riktigt bra, mindre att träna bort sen hoho :)
Efter telefonsamtalet bröt jag ihop totalt. Inte för att låta sådan, men den graviditet som jag trodde skulle bli fylld av lycka och förväntingar blir istället en tid där jag får känna den värsta smärtan i mitt liv. Lyckan och förväntningarna finns där, missuppfatta mig inte nu, men jag hade inte räknat med alla problem.
Vi ställer oss också nu inför valet och kvalet. Ska vi byta mvc för att på andra stället kanske kunna få lite mer stöd och hjälp istället för att bli total nonchalerad över problemen som jag faktiskt har. Men detta innebär också en massa knöl antar jag med journaler, föräldrarutbildning osv. Igår hade vi bestämt oss för att faktiskt ringa och kolla ifall vi fick byta till kvinnohälsan men idag tvekar jag efter att ha läst att anmälan till föräldrarutb. ska ske senast 20+6, jag är 28+6.. Alltså kanske vi inte får gå någon utb. där. Hur eller hur ska jag byta efter att barnet är fött. Man ska ju tillbaka till mvc 2 månader efteråt för att diskutera preventivmedel och förlossningen, inget jag vill göra med Marie.
Tänkte slänga in min viktkurva V.0-30
Ligger fortfarande under strecket. Har gått upp 4 kg hittils vilket faktiskt känns riktigt bra, mindre att träna bort sen hoho :)
Kommentarer
Trackback