33+5
Har haft en väldigt speciell helg. Har bara tagit det lugnt, förutom att vi åkte och köpte pussel i lördags. Har efter det suttit och lagt pussel, haha! Alltså en lugn helg. Men ändå har det varit den jävligaste på väldigt VÄLDIGT länge. Vet nu vad förvärkar är, hur man känner skillnad på dem och "normala sammandargingar". Det där med förvärk och sammandragning kan enligt vissa tydligen vara samma sak, en ren tolkningsfråga. För mig är en förvärk en värk i mage, rygg, underliv & som spänner magen just precis som vid en sammandargning men som gör ONT. En sammandragning den spänner och tynger.
I lördags vid 15.00 ungefär fick jag min första förvärk, mitt i pusselläggandet. Började med att det spände gjorde ont i ryggen, vilket sedan gjorde ont i hela magen och tillslut kändes det som att vid minsta lilla rörelse att jag kissade ner mig, det gjorde för jävla ont. Hur fasen ska då värkarna kännas när det är på allvar?! I lördags höll det iaf på i över 9 timmar, ibland regelbundet och ibland väldigt oregelbundet. Kim var här hemma, vi skulle ut till Slycke på kvällen och laga mat med honom och sen bara ligga i soffan. Jag var panikt-tillstånd. En helt ny smärta som jag inte visste hur den skulle sluta. Bestämde mig iaf för att vänta in i det sista innan jag skulle ringa förlossningen, vill inte vara till besvär om det inte är något. Testade det mesta, varm vetekudde, tens-apparat, gå, stå, sitta, ligga, kissade konstant, alvedon och bara andas men inte blev det bättre..
Slutade iaf efter många om och men att Niklas hämtar bilen och vi åker ut till Slycke, miljöombyte kan ju vara bra. Vet inte hur lång tid det tog att ta sig ner för trapperna, men det var nog den segaste gången hittils. Hade sådana jävla värkar ibland så jag skrattade och tjöt, visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen och den här känslan av att kissa ner sig den är hemsk!! I bilen ut, tar väl ca 15 minuter fick jag 3 värkar.. Väl ute i Slycke började det avta. Framåt 22.00 kom det igång igen.. Samma känsla kom tillbaka, fan! Vi åkte hemmåt, jag satte mig på en pall i badkaret efter ett tag la jag mig i badet. Men inte hjälpte det. Niklas och jag började spåna på det viktigaste att ha med sig till BB ifall det var så att jag tillslut skulle ringa och dem skulle vilja att vi åkte in. Slängde ihop en hög på golvet sen gick vi och la oss. Somnade vid 01.00 ungefär då allt helt plötsligt stannade upp och jag var helt slut!
Som tur är kom det ingen Smula, så du får ligga där inne och gro till dig lite till :) Efter i lördagskväll har jag fått känningar lite då och då. Antar att den perioden börjar nu. Har som tur är sluppit värken i underlivet vilket känns mycket skönt, den smärtan och det obehaget går inte att beskriva..
Idag är det en halvdan dag. Har molnande "mensvärk" och huvudvärk. Trött! Ljumskarna och ryggen är goa dem med, men det är ju ingen nyhet direkt. Hade två toppen dagar förra veckan. Hoppas jag kan få ta del av några dagar eller timmar även denna vecka, det stärker som fasen!
Imorgon är vi inne i Mars månad vilket känns grymt skönt! Bara en månad till sen att komma in i. Tror dock det kommer bli en ganska lång månad. Men vi ska till Storken varje vecka hela vägen fram till BF nu och det känns riktigt kul, så det kanske göra att det går lite snabbare!
Hoppas ni andra har det bra :)
I lördags vid 15.00 ungefär fick jag min första förvärk, mitt i pusselläggandet. Började med att det spände gjorde ont i ryggen, vilket sedan gjorde ont i hela magen och tillslut kändes det som att vid minsta lilla rörelse att jag kissade ner mig, det gjorde för jävla ont. Hur fasen ska då värkarna kännas när det är på allvar?! I lördags höll det iaf på i över 9 timmar, ibland regelbundet och ibland väldigt oregelbundet. Kim var här hemma, vi skulle ut till Slycke på kvällen och laga mat med honom och sen bara ligga i soffan. Jag var panikt-tillstånd. En helt ny smärta som jag inte visste hur den skulle sluta. Bestämde mig iaf för att vänta in i det sista innan jag skulle ringa förlossningen, vill inte vara till besvär om det inte är något. Testade det mesta, varm vetekudde, tens-apparat, gå, stå, sitta, ligga, kissade konstant, alvedon och bara andas men inte blev det bättre..
Slutade iaf efter många om och men att Niklas hämtar bilen och vi åker ut till Slycke, miljöombyte kan ju vara bra. Vet inte hur lång tid det tog att ta sig ner för trapperna, men det var nog den segaste gången hittils. Hade sådana jävla värkar ibland så jag skrattade och tjöt, visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen och den här känslan av att kissa ner sig den är hemsk!! I bilen ut, tar väl ca 15 minuter fick jag 3 värkar.. Väl ute i Slycke började det avta. Framåt 22.00 kom det igång igen.. Samma känsla kom tillbaka, fan! Vi åkte hemmåt, jag satte mig på en pall i badkaret efter ett tag la jag mig i badet. Men inte hjälpte det. Niklas och jag började spåna på det viktigaste att ha med sig till BB ifall det var så att jag tillslut skulle ringa och dem skulle vilja att vi åkte in. Slängde ihop en hög på golvet sen gick vi och la oss. Somnade vid 01.00 ungefär då allt helt plötsligt stannade upp och jag var helt slut!
Som tur är kom det ingen Smula, så du får ligga där inne och gro till dig lite till :) Efter i lördagskväll har jag fått känningar lite då och då. Antar att den perioden börjar nu. Har som tur är sluppit värken i underlivet vilket känns mycket skönt, den smärtan och det obehaget går inte att beskriva..
Idag är det en halvdan dag. Har molnande "mensvärk" och huvudvärk. Trött! Ljumskarna och ryggen är goa dem med, men det är ju ingen nyhet direkt. Hade två toppen dagar förra veckan. Hoppas jag kan få ta del av några dagar eller timmar även denna vecka, det stärker som fasen!
Imorgon är vi inne i Mars månad vilket känns grymt skönt! Bara en månad till sen att komma in i. Tror dock det kommer bli en ganska lång månad. Men vi ska till Storken varje vecka hela vägen fram till BF nu och det känns riktigt kul, så det kanske göra att det går lite snabbare!
Hoppas ni andra har det bra :)
BM-besök V.34 (33+2)
Hemma från BM
SF-mått: 32 (är nu lite över min egen kurva)
Blodtryck: 125/90
Äggvita i urinet: 0
Vikt: 69,8 kg
Blod & Järn: Kanon bra!!
Hjärtljud: Glömde fråga
Bebisen har töjt ut min livmoder till fullo nu, den kommer inte direkt mycket högre upp, så nu är det bebis som växer massor istället, hoho! Hon sa även att bebisen var stor och fin! Den låg fortfarande med huvudet neråt, men hade inte sjunkit ner i bäckenet. BM trodde inte att bäsen kunde röra sig ur läget nu, men vi skulle inte ta det som en självklarhet.
Blodtrycket var hon inte direkt nöjd med. Jag har haft så bra blodtryck innan och nu var undertrycket för högt.. Men som tur var, va urinet bra så då trodde hon inte på havandeskapsförgiftning, puh!!
Glömde berätta vikten för BM och för det andra så frågade hon inte heller haha! På Storkensvåg vid inskrivningen vägde jag 62 kg, nu nästan 70 kg så enligt den har jag gått upp nästan 8 kg. Enligt vågen här hemma som jag har vägt mig på sedan v.8 så väger jag 68 kg.
Vi diskuterade min foglossning, hon frågade vad jag förväntade mig efter förlossningen, om jag trodde att det skulle bli bättre på en gång. Men det tror jag inte, jag tror det kommer ta ett tag innan det blir riktigt bra och hon höll med, jag skulle inte förvänta mig att det försvann inom en vecka, utan det kunde ta ett tag.
Fick dessutom en ny läkartid till doktorn. BM ansåg att eftersom jag nu har fått avslag på graviditetspenningen så ska jag inte behöva ta ut FP dagar de sista veckorna utan jag ska faktiskt bli sjukskriven. Sa då vad läkaren hade sagt till mig, men hon skulle ta upp det med honom för hon ansåg att man faktiskt kunde rucka lite på reglerna utifrån vissa fall.. Är ju sjukskriven till 22 mars nu så dem skulle fixa ett intyg dem dagarna som är emellan eftersom jag inte får träffa läkaren fören den 29 mars. Så vi får väl se hur det blir, kanske får jag igenom det iaf :) Dessutom tog hon en halvtimmes-tid hos doktorn, brukar vara på 20 minuter, så vi kan gå igenom allt inför förlossningen.
Nästa vecka börjar föräldrarutbildningen och nu börjar jag gå varannan vecka till BM. Så nu framöver kommer vi gå till Storken en gång i veckan hela vägen fram till BF, tackvare föräldrarutb. BM-besök & Läkarbesök!
Idag är jag väldigt nöjd efter BM-besöket, känns som mycket blev gjort och sagt vilket känns skönt! Hoppas blodtrycket blir bättre bara!
Äntligen helg igen!!! Den här helgen ska vi ta det enbart lugnt, känner att det behövs!
SF-mått: 32 (är nu lite över min egen kurva)
Blodtryck: 125/90
Äggvita i urinet: 0
Vikt: 69,8 kg
Blod & Järn: Kanon bra!!
Hjärtljud: Glömde fråga
Bebisen har töjt ut min livmoder till fullo nu, den kommer inte direkt mycket högre upp, så nu är det bebis som växer massor istället, hoho! Hon sa även att bebisen var stor och fin! Den låg fortfarande med huvudet neråt, men hade inte sjunkit ner i bäckenet. BM trodde inte att bäsen kunde röra sig ur läget nu, men vi skulle inte ta det som en självklarhet.
Blodtrycket var hon inte direkt nöjd med. Jag har haft så bra blodtryck innan och nu var undertrycket för högt.. Men som tur var, va urinet bra så då trodde hon inte på havandeskapsförgiftning, puh!!
Glömde berätta vikten för BM och för det andra så frågade hon inte heller haha! På Storkensvåg vid inskrivningen vägde jag 62 kg, nu nästan 70 kg så enligt den har jag gått upp nästan 8 kg. Enligt vågen här hemma som jag har vägt mig på sedan v.8 så väger jag 68 kg.
Vi diskuterade min foglossning, hon frågade vad jag förväntade mig efter förlossningen, om jag trodde att det skulle bli bättre på en gång. Men det tror jag inte, jag tror det kommer ta ett tag innan det blir riktigt bra och hon höll med, jag skulle inte förvänta mig att det försvann inom en vecka, utan det kunde ta ett tag.
Fick dessutom en ny läkartid till doktorn. BM ansåg att eftersom jag nu har fått avslag på graviditetspenningen så ska jag inte behöva ta ut FP dagar de sista veckorna utan jag ska faktiskt bli sjukskriven. Sa då vad läkaren hade sagt till mig, men hon skulle ta upp det med honom för hon ansåg att man faktiskt kunde rucka lite på reglerna utifrån vissa fall.. Är ju sjukskriven till 22 mars nu så dem skulle fixa ett intyg dem dagarna som är emellan eftersom jag inte får träffa läkaren fören den 29 mars. Så vi får väl se hur det blir, kanske får jag igenom det iaf :) Dessutom tog hon en halvtimmes-tid hos doktorn, brukar vara på 20 minuter, så vi kan gå igenom allt inför förlossningen.
Nästa vecka börjar föräldrarutbildningen och nu börjar jag gå varannan vecka till BM. Så nu framöver kommer vi gå till Storken en gång i veckan hela vägen fram till BF, tackvare föräldrarutb. BM-besök & Läkarbesök!
Idag är jag väldigt nöjd efter BM-besöket, känns som mycket blev gjort och sagt vilket känns skönt! Hoppas blodtrycket blir bättre bara!
Äntligen helg igen!!! Den här helgen ska vi ta det enbart lugnt, känner att det behövs!
33+0 Graviditetsvecka 34
Bebisen:
Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.
Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.
När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.
Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.
Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.
Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!
Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.
Bilder på familjen :)
Yeah babe!!
Magen börjar titta mer och mer neråt nu, naveln är borta!!
Gustav längtar också efter Smulan nu!! Han har en bra hylla att stå på och dessutom en as rolig rutschkana, hoho!
Måndag igen 32+5
Hinner inte med mycket om dagarna längre känns det som, dem går ganska fort. Klockan är redan 14.00, känns som den nyss var 8.30 och jag vaknade till liv. Har inte gjort mycket alls hittils, men det viktigaste har jag gjort och det var lunchen till Nicke. Innan och efter det har jag mest legat.
Har faktiskt "tvi tvi ta i trä" inte ont i ryggen idag!! MEN jag kan inte gå utan stöd. Har kramp ifrån höfterna och ner till tårna, tar mig varken upp från sängen eller från toalettstolen, jag måste gå ner på knä först. Kryckorna är mina bästa vänner idag! Totalt invalid, fy fan, det är inte kul..
Huvudvärken är ju även den helt underbar, I loooooove it! Kör på alvedon och panodil, går inte direkt framåt. Ska väl egentligen inte sitta och klaga, ska väl egentligen ta tag i det. Men jag vet att även om jag ringer till BM och vill ha något smärtstillande kommer det inte hända något. Vet inte ens vad jag ska säga till dem när jag ringer, jag får ju bara prata med receptionisten iaf och då får jag höra att jag ska käka panodil eller alvedon, be Niklas massera mig och ta varma bad. Allt detta jag redan gör. Har tid hos mvc på fredag, tänkte jag skulle stå ut tills dess och ta ett rejält snack med henne då om allt elände. Hoppas hon kan hjälpa mig på något sätt.
TENS-apparaten funkar inte så bra som jag hade hoppats. Har väl helt ärligt inte känt någon skillnad alls. Så nu funderar jag på ifall jag ska lämna tillbaka den eller ha den kvar, testa någon gång ibland och sen använda den vid förlossningen. Men jag vet inte riktigt..
Niklas skulle sluta tidigare idag tackvare att dagen är som den är. Känns väldigt skönt att få hem honom! Men det blir väl egentligen alltifrån lugnt, men det är något jag valt själv. Vi ska åka upp till Familjerätten idag och skriva på faderskapspappret så Niklas står som far redan nu, dessutom ska vi skriva på för gemensamvårdnad. Efter det ska vi ta en snabbis till Ikano. Jag MÅSTE köpa nya brallor, mina är för små nu och det är inte skönt för bäckenet ska jag få be att tala om! Dessutom ska vi till apoteket och kolla på stödstrumpor, kanske hjälper lite mot mina vattenfyllda ben och fötter.. Niklas fick ett par nya jeans igår med som var för stora och dessutom gillade han inte färgen så dem ska lämnas tillbaka med. Sen är det som vanligt slut på mjölk i kylskåpet så handlas ska det göras med.
Som jag har sagt nu ett tag. Jag är inte trött på min stora mage, den är helt underbar och jag bara älskar den. Jag är inte trött på Smulans rörelser eller hennes sparkar (dock är hon inte snäll jämt, dem som träffar revbenen eller magmunnen får en att börja gråta nästan varje gång). Jag är inte trött på alla uppmärksamhet jag får så fort magen kommer fram ifrån jackan när man är ute och går på stan. Jag är inte trött på alla värdefulla kommenterarer om hur fin magen är, jag är inte heller trött på att bära runt på vår dyrbara skatt.
Däremot är jag trött.. Trött på foglossningen, svullna köttlarna i ljumskarna, ischiasvärken, höfterna som viker sig, krampen, "mensvärken", dem onda sammandargningarna (som börjar bli förvärkar), illamåendet, huvudvärk, sömnsvårigheterna, svullnaden över hela kroppen, tröttheten i kroppen och styrkan som inte finns där längre. MEN allt elände är verkligen värt det, jag vet det, ingen behöver berätta det för mig. Jag är så himla taggad för att föda fram vårat mirakel nu så det är helt sanslöst, det finns ingen rädsla alls. Jag vet att dem kommer göra ont, men ingen kan berätta för mig hur det kommer kännas eller hur det kommer vara, för vi är alla olika, vi upplever händelser och känslor olika. Jag är taggad! Jag är redo! Jag vill ha ut mysmonstret nu!!!
Har faktiskt "tvi tvi ta i trä" inte ont i ryggen idag!! MEN jag kan inte gå utan stöd. Har kramp ifrån höfterna och ner till tårna, tar mig varken upp från sängen eller från toalettstolen, jag måste gå ner på knä först. Kryckorna är mina bästa vänner idag! Totalt invalid, fy fan, det är inte kul..
Huvudvärken är ju även den helt underbar, I loooooove it! Kör på alvedon och panodil, går inte direkt framåt. Ska väl egentligen inte sitta och klaga, ska väl egentligen ta tag i det. Men jag vet att även om jag ringer till BM och vill ha något smärtstillande kommer det inte hända något. Vet inte ens vad jag ska säga till dem när jag ringer, jag får ju bara prata med receptionisten iaf och då får jag höra att jag ska käka panodil eller alvedon, be Niklas massera mig och ta varma bad. Allt detta jag redan gör. Har tid hos mvc på fredag, tänkte jag skulle stå ut tills dess och ta ett rejält snack med henne då om allt elände. Hoppas hon kan hjälpa mig på något sätt.
TENS-apparaten funkar inte så bra som jag hade hoppats. Har väl helt ärligt inte känt någon skillnad alls. Så nu funderar jag på ifall jag ska lämna tillbaka den eller ha den kvar, testa någon gång ibland och sen använda den vid förlossningen. Men jag vet inte riktigt..
Niklas skulle sluta tidigare idag tackvare att dagen är som den är. Känns väldigt skönt att få hem honom! Men det blir väl egentligen alltifrån lugnt, men det är något jag valt själv. Vi ska åka upp till Familjerätten idag och skriva på faderskapspappret så Niklas står som far redan nu, dessutom ska vi skriva på för gemensamvårdnad. Efter det ska vi ta en snabbis till Ikano. Jag MÅSTE köpa nya brallor, mina är för små nu och det är inte skönt för bäckenet ska jag få be att tala om! Dessutom ska vi till apoteket och kolla på stödstrumpor, kanske hjälper lite mot mina vattenfyllda ben och fötter.. Niklas fick ett par nya jeans igår med som var för stora och dessutom gillade han inte färgen så dem ska lämnas tillbaka med. Sen är det som vanligt slut på mjölk i kylskåpet så handlas ska det göras med.
Som jag har sagt nu ett tag. Jag är inte trött på min stora mage, den är helt underbar och jag bara älskar den. Jag är inte trött på Smulans rörelser eller hennes sparkar (dock är hon inte snäll jämt, dem som träffar revbenen eller magmunnen får en att börja gråta nästan varje gång). Jag är inte trött på alla uppmärksamhet jag får så fort magen kommer fram ifrån jackan när man är ute och går på stan. Jag är inte trött på alla värdefulla kommenterarer om hur fin magen är, jag är inte heller trött på att bära runt på vår dyrbara skatt.
Däremot är jag trött.. Trött på foglossningen, svullna köttlarna i ljumskarna, ischiasvärken, höfterna som viker sig, krampen, "mensvärken", dem onda sammandargningarna (som börjar bli förvärkar), illamåendet, huvudvärk, sömnsvårigheterna, svullnaden över hela kroppen, tröttheten i kroppen och styrkan som inte finns där längre. MEN allt elände är verkligen värt det, jag vet det, ingen behöver berätta det för mig. Jag är så himla taggad för att föda fram vårat mirakel nu så det är helt sanslöst, det finns ingen rädsla alls. Jag vet att dem kommer göra ont, men ingen kan berätta för mig hur det kommer kännas eller hur det kommer vara, för vi är alla olika, vi upplever händelser och känslor olika. Jag är taggad! Jag är redo! Jag vill ha ut mysmonstret nu!!!
Vill skriva lite med :)
Idag är en upp och ner dag. Hämtade igår ut min TENS-apparat på hjälpmedelcentrum som jag ska hyra fram till förlossningen. Den ska kunna hjälpa mig mot min foglossning i ryggen och i ljumskarna nu innan förlossningen och som smärtlindring under det tidiga stadiet i förlossningen, man sätter på den redan hemma när värkarna sätter igång. Tänkte jag skulle testa på det. Har läst mycket om TENS, har varit tveksam. Men igår gjorde den lite nytta på mina höfter och rygg, dock kommer värken tillbaka efter 1 timme men då är det bara att köra på den igen. Idag satte Nicke på mig paddlarna när han kom hem till lunch över rygg och rumpa, flyttar dem till höfterna ifall det behövs. Ska ha dem på mig hela dagen idag och sätta på programmet för foglossning när jag känner att jag behöver det.
Hade väldigt mycket sammandragningar från lördagkväll till tisdag eftermiddag. Började nojja väldigt mycket eftersom det finns risk att tappen förminskas ifall man har för många. Dem gjorde dessutom ont som satan vissa av dem. Hade säkert 4/timme ibland och jag kände mig helt förstörd. Men eftersom busen fortfarande rörde på sig där inne så kände jag att det inte kunde vara någon fara. Är ju inne i den perioden nu när man har mycket sammandragningar nu. I tisdags eftermiddag lugnade det iaf ner sig och nu har det varit bra sedan dess. Kommer någon då och då men dem har inte gjort ont så det är skönt!
Idag och igår har istället mitt älskade bäcken varit mycket elakt. Har haft mycket värk både nattetid och dagtid, det riktigt drar framtill i nedre delen av magen, gör ont att flytta benen. Har undvikt rörelser så mycket som möjligt eftersom det har värkt så pass så ljumskarna på något vis gör så benen viker sig. Svårt att förklara! Råkade knäcka bäckenet i tisdags morse med vilket säkert inte gjorde sakern bättre.
Har lovat mig själv att inte fuska med kryckorna, har mest använt dem utomhus när vi ska gå till bilen eller när vi är och handlar mat för att stötta mig på dem. Men har märkt att det inte ger någon vidare effekt. Har därför bestämt mig för att börja använda dem inne, även fast det bara är så att jag ska ta mig till toaletten, så jag ska köra på mammas knep nu "Låtsas som om att du har brytit benet, då tar du dig ingenstans utan kryckorna". Jag får väl försöka köra på det, för det sliter nog lika mycket om inte mer när jag springer runt här hemma som en yr höna, haha!
I övrigt händer inte mycket. Är trött på att gå hemma, det är så satans tråkigt! Har inga projekt på gång. Har fixat lite med smyckerna, bebishörnan är nästintill klar. Har bara min amningskudde att sy ihop stoppningshålet på men har inte kommit dit riktigt än.. Jag "springer" runt här hemma och plockar, diskar, lagar mat och donar lite. Jag är en hemmafru helt enkelt. Och så ska jag erkänna att vissa dagar sitter jag bara parkerad i min fotölj framför Greys och har inte åstadkommit ett skit på hela dagen. Men jag antar att jag har börjat acceptera att jag inte är superwomen längre, att det är bättre att lyssna på sin kropp än att göra saker som bara förvärrar. Jag har ju faktiskt fortfarande "mina bra dagar", då ett kliv in i badkaret inte gör för jävla ont.
Torsdag återigen (var faktiskt tvungen att kolla kalendern, har ingen koll på vilken dag det är ibland), på någotvis har veckorna faktiskt börjat rulla på lite snabbare nu. Jag har nog mitt Greys att tacka för det, tittar på 2-3 skivor per dag. Det är inte alltid jag tittar utan ibland står det bara på för att jag ska höra ljud runtomkring mig som jag känner igen.
Torsdag som sagt, snart helg. Till helgen kommer mamma, pappa, farmor och farfar och hälsar på här hemma. Så på lördag förmiddag blir det fika med massa gott gott, Nicke var sugen på att baka så vi kanske skulle kunna göra det tillsammans? Iaf, vi får besök. Niklas börjar jobba på lördag kväll vid 21.00, dags att riva melodifestivalen då. Istället för att sitta här hemma själv en lördagkväll så ska jag följa med hem till farmor och farfar och sova över där till söndag. Niklas slipper bli störd av mig (vilket det finns stor risk för) när han behöver sova både innan och efter jobbet och jag får dessutom spela massa kort :D
Blir alltså en lugn helg vilket känns skönt! Klarar inte av helger längre där det händer för mycket och speciellt inte dem dagarna då det är helt åt pipsvängen!
Blev ett långt inlägg, men nu vet ni hur läget är med mig och att det inte händer så mycket i mina krokar :)
Hade väldigt mycket sammandragningar från lördagkväll till tisdag eftermiddag. Började nojja väldigt mycket eftersom det finns risk att tappen förminskas ifall man har för många. Dem gjorde dessutom ont som satan vissa av dem. Hade säkert 4/timme ibland och jag kände mig helt förstörd. Men eftersom busen fortfarande rörde på sig där inne så kände jag att det inte kunde vara någon fara. Är ju inne i den perioden nu när man har mycket sammandragningar nu. I tisdags eftermiddag lugnade det iaf ner sig och nu har det varit bra sedan dess. Kommer någon då och då men dem har inte gjort ont så det är skönt!
Idag och igår har istället mitt älskade bäcken varit mycket elakt. Har haft mycket värk både nattetid och dagtid, det riktigt drar framtill i nedre delen av magen, gör ont att flytta benen. Har undvikt rörelser så mycket som möjligt eftersom det har värkt så pass så ljumskarna på något vis gör så benen viker sig. Svårt att förklara! Råkade knäcka bäckenet i tisdags morse med vilket säkert inte gjorde sakern bättre.
Har lovat mig själv att inte fuska med kryckorna, har mest använt dem utomhus när vi ska gå till bilen eller när vi är och handlar mat för att stötta mig på dem. Men har märkt att det inte ger någon vidare effekt. Har därför bestämt mig för att börja använda dem inne, även fast det bara är så att jag ska ta mig till toaletten, så jag ska köra på mammas knep nu "Låtsas som om att du har brytit benet, då tar du dig ingenstans utan kryckorna". Jag får väl försöka köra på det, för det sliter nog lika mycket om inte mer när jag springer runt här hemma som en yr höna, haha!
I övrigt händer inte mycket. Är trött på att gå hemma, det är så satans tråkigt! Har inga projekt på gång. Har fixat lite med smyckerna, bebishörnan är nästintill klar. Har bara min amningskudde att sy ihop stoppningshålet på men har inte kommit dit riktigt än.. Jag "springer" runt här hemma och plockar, diskar, lagar mat och donar lite. Jag är en hemmafru helt enkelt. Och så ska jag erkänna att vissa dagar sitter jag bara parkerad i min fotölj framför Greys och har inte åstadkommit ett skit på hela dagen. Men jag antar att jag har börjat acceptera att jag inte är superwomen längre, att det är bättre att lyssna på sin kropp än att göra saker som bara förvärrar. Jag har ju faktiskt fortfarande "mina bra dagar", då ett kliv in i badkaret inte gör för jävla ont.
Torsdag återigen (var faktiskt tvungen att kolla kalendern, har ingen koll på vilken dag det är ibland), på någotvis har veckorna faktiskt börjat rulla på lite snabbare nu. Jag har nog mitt Greys att tacka för det, tittar på 2-3 skivor per dag. Det är inte alltid jag tittar utan ibland står det bara på för att jag ska höra ljud runtomkring mig som jag känner igen.
Torsdag som sagt, snart helg. Till helgen kommer mamma, pappa, farmor och farfar och hälsar på här hemma. Så på lördag förmiddag blir det fika med massa gott gott, Nicke var sugen på att baka så vi kanske skulle kunna göra det tillsammans? Iaf, vi får besök. Niklas börjar jobba på lördag kväll vid 21.00, dags att riva melodifestivalen då. Istället för att sitta här hemma själv en lördagkväll så ska jag följa med hem till farmor och farfar och sova över där till söndag. Niklas slipper bli störd av mig (vilket det finns stor risk för) när han behöver sova både innan och efter jobbet och jag får dessutom spela massa kort :D
Blir alltså en lugn helg vilket känns skönt! Klarar inte av helger längre där det händer för mycket och speciellt inte dem dagarna då det är helt åt pipsvängen!
Blev ett långt inlägg, men nu vet ni hur läget är med mig och att det inte händer så mycket i mina krokar :)
32+1 graviditetsvecka 33
Din viktökning under graviditeten - resultat
Du kommer förmodligen att öka i vikt med ungefär 11,3 kg - 15,9 kg under graviditetens lopp. De sista två trimestrarna bör du öka i vikt med ungefär 1,8 kg var fjärde vecka.
Om du ökat genomsnittligt i vikt, så är den fördelad ungefär så här (talen är avrundade):Mamman
Livmoder: 1,1 kg
Bröst: 0,5 kg
Blod: 1,4 kg
Vatten: 1,9 kg
Fett: 3,8 kg
Delsumma: 8,6 kg
Fostret
Foster: 3,4 kg
Moderkaka: 0,7 kg
Fostervatten: 0,9 kg
Delsumma: 5,0 kg
Total summa: 13,6 kg
Följer väl kanske den här viktkurvan lite sådär, men jag tycker det känns helt ok iaf :)
Har hittils gått upp 7 kg, de senaste två veckorna 1 kg/vecka, har börjat få ganska mycket vatten i kroppen. Fortsätter jag så kommer jag sluta på 13-14 kg vilket känns rimligt.
Bebisen:
I den här veckan väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.
Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.
Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.
Du:
Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.
Då bebisens behov av vitaminer och mineraler är större än någonsin nu så bör du fortsätta att äta ditt vitamintillskott ända fram till förlossningen. Om du inte redan har gjort det så kan det vara ide att skriva ett förlossningsbrev där du bland annat berättar om hur du ser din förlossning och vad du vill undvika.
Trött
Phu.. Känner mig så himla ledsen idag :( Har sovit dåligt i två dagar, är helt slut. Vill bara få sova så jag kan få hålla skenet uppe lite igen, men det är svårt, speciellt idag. Har ont överallt, andetagen sliter verkligen tag i mina reven idag med vilket inte gör det hela mycket bättre. Blä! Ge mig april nu...
Usch!
Att det ska göra så jävla ont, är öm i hela kroppen, känns som jag håller på att gå sönder!! Helvetes, jävla, skit :(
Längtar något så galet efter Nicke...
Längtar något så galet efter Nicke...
Pengar rullar in som dom ska... Eller?
Nicke fick FASTANSTÄLLNING i veckan som Teknisk Kordinator på Arenabolaget! YEY!! Han är för jävla bra min karl :D
För mig går det däremot lite trögare.. Idag har handläggningstiden 30 dagar på FK gått och inte har man hört ett ord. Ringde upp dem i måndags då jag fick reda på att mina inkomst uppgifter hade gått till utredning den 25 januari. Men jag skulle självklart få svar denna vecka. Har inte fått något på posten och det har inte hänt något på Min Sida på hemsidan. Ringde upp dem idag igen. Min handläggare har ännu inte tagit beslut eftersom dem fortfarande undersöker min inkomst. Jag har tydligen gått vidare till "specialisterna" eftersom jag är behovsanställd. Och dem har ingen aning om när detta kommer bli klart.
Det känns bara så hopplöst. I januari hade jag en lön på ungefär 3000 efter skatt eftersom jag bara fick ihop 24 timmar i december. Nu i februari har jag ingenting. Ingenting att bidra med. Det känns åt helvete!
Igår pratade både jag och Niklas igenom det som har gjort mig så himla ledsen de senaste dagarna. Men nu sitter jag här och gråter återigen även fast vi bestämde oss för att bara nonchalera all svartsjuka. Men jag hör orden i huvudet hela tiden, såfort du kommer upp i mina tankar. Jag visste att vänner och bekanta kunde svika en. Men att du, som är av samma sort som jag gör det. Jag förstår ju inte ens vad vi har gjort för fel? Hur man kan uttrycka sig så som du har gjort? Låt vår lycka få vara vår lycka då och kan inte du vara delaktig i den då får du ta avstånd, men var då snäll och tala om detta för mig. Du gjorde inte bara mig besviken, utan Niklas blev lika ledsen han & han är inte den som är den, det vet du.
Ska snart åka till Ö&B och en sväng till Biltema. Ska testa hur reaktione i fötterna funkar. I förrgår gick det realtivt bra. Nu har ju dock både ryggen och vaderna strejkat lite, men vi testar!
Sen vid 17.00 bär det av mot Småland. Lite miljöombyte är aldrig fel!! Och dessutom inte fel att träffa mamma och pappa! Ska nog ta oss en sväng ner mot syrran med, har ju PECK-grejerna med mig :)
För mig går det däremot lite trögare.. Idag har handläggningstiden 30 dagar på FK gått och inte har man hört ett ord. Ringde upp dem i måndags då jag fick reda på att mina inkomst uppgifter hade gått till utredning den 25 januari. Men jag skulle självklart få svar denna vecka. Har inte fått något på posten och det har inte hänt något på Min Sida på hemsidan. Ringde upp dem idag igen. Min handläggare har ännu inte tagit beslut eftersom dem fortfarande undersöker min inkomst. Jag har tydligen gått vidare till "specialisterna" eftersom jag är behovsanställd. Och dem har ingen aning om när detta kommer bli klart.
Det känns bara så hopplöst. I januari hade jag en lön på ungefär 3000 efter skatt eftersom jag bara fick ihop 24 timmar i december. Nu i februari har jag ingenting. Ingenting att bidra med. Det känns åt helvete!
Igår pratade både jag och Niklas igenom det som har gjort mig så himla ledsen de senaste dagarna. Men nu sitter jag här och gråter återigen även fast vi bestämde oss för att bara nonchalera all svartsjuka. Men jag hör orden i huvudet hela tiden, såfort du kommer upp i mina tankar. Jag visste att vänner och bekanta kunde svika en. Men att du, som är av samma sort som jag gör det. Jag förstår ju inte ens vad vi har gjort för fel? Hur man kan uttrycka sig så som du har gjort? Låt vår lycka få vara vår lycka då och kan inte du vara delaktig i den då får du ta avstånd, men var då snäll och tala om detta för mig. Du gjorde inte bara mig besviken, utan Niklas blev lika ledsen han & han är inte den som är den, det vet du.
Ska snart åka till Ö&B och en sväng till Biltema. Ska testa hur reaktione i fötterna funkar. I förrgår gick det realtivt bra. Nu har ju dock både ryggen och vaderna strejkat lite, men vi testar!
Sen vid 17.00 bär det av mot Småland. Lite miljöombyte är aldrig fel!! Och dessutom inte fel att träffa mamma och pappa! Ska nog ta oss en sväng ner mot syrran med, har ju PECK-grejerna med mig :)
Efter BM besök
Fick med mig ett papper hem idag med alla mina svar ifrån olika tester och mått :)
En liten tabell:
Fullgångna veckor V.20 V.25 V.29
Vikt: 64 62 67
SF-mått: 24 28
Blodtryck: 125/80 120/80 120/80
Fosterläge: Huvud
Fosterljud: 150 144 140
Protein Urin: 1/0
Bakterier Urin: 2
En liten tabell:
Fullgångna veckor V.20 V.25 V.29
Vikt: 64 62 67
SF-mått: 24 28
Blodtryck: 125/80 120/80 120/80
Fosterläge: Huvud
Fosterljud: 150 144 140
Protein Urin: 1/0
Bakterier Urin: 2
VARNING! Inlägget med gnäll!!
Måndag 31 januari:
- Känner mig ensam, söndagsångesten smög sig på som vanligt igår. Nu väntar jag återigen på helg.
- Huvudvärken är bedrövlig, känner mig helt snurrig och ögonen hänger inte med alls.
- Ryggen hugger, böjningar verkar inte vara något alternativ idag.
- Värkarna, liknande mensvärkar smyger sig på varje kväll håller i sig nattetid och morgon. Har haft sedan 5 dagar tillbaka nu.
- Halsbrännan kommer allt oftare nu vilket gör att man mår illa.
- Fogarna värker, har fuskat med kryckorna för jag hatar alla människors blickar!! Men ska skärpa till mig.
- Trycket över revebenen både i mage och rygg håller i sig, speciellt efter att ha suttit ner länge, antagligen trycker både bebis uppåt och brösten börjar bli tunga!
- Det är grått jävla väder ute, jag vill ha vår!!
- Ska träffa samma läkare som förra gången idag på MVC, jag hoppas han är "lite" bättre idag!
Men med massor lycka i allt ändå, imorgon är vi inne i februari, 2 månader tills vi är inne i rätta månaden och vi kommer få ut vår lilla Smula! Jag längtar mer än någonsin just nu, börjar faktiskt bli trött på att gå runt och vara gravid nu!
Vi bjuder på en bild med ifrån igår morse :)
- Känner mig ensam, söndagsångesten smög sig på som vanligt igår. Nu väntar jag återigen på helg.
- Huvudvärken är bedrövlig, känner mig helt snurrig och ögonen hänger inte med alls.
- Ryggen hugger, böjningar verkar inte vara något alternativ idag.
- Värkarna, liknande mensvärkar smyger sig på varje kväll håller i sig nattetid och morgon. Har haft sedan 5 dagar tillbaka nu.
- Halsbrännan kommer allt oftare nu vilket gör att man mår illa.
- Fogarna värker, har fuskat med kryckorna för jag hatar alla människors blickar!! Men ska skärpa till mig.
- Trycket över revebenen både i mage och rygg håller i sig, speciellt efter att ha suttit ner länge, antagligen trycker både bebis uppåt och brösten börjar bli tunga!
- Det är grått jävla väder ute, jag vill ha vår!!
- Ska träffa samma läkare som förra gången idag på MVC, jag hoppas han är "lite" bättre idag!
Men med massor lycka i allt ändå, imorgon är vi inne i februari, 2 månader tills vi är inne i rätta månaden och vi kommer få ut vår lilla Smula! Jag längtar mer än någonsin just nu, börjar faktiskt bli trött på att gå runt och vara gravid nu!
Vi bjuder på en bild med ifrån igår morse :)
Krigsstigen igen..
Jag förstår inte vad fk håller på med.
Har fått kompleterande papper ännu en gång. Samma som förra gången, arbetsgivarna ska skicka in om jag kan omplaceras.
Första arbetsgivaren har jag fått ifyllda papper ifrån den andra arbetsgivaren fick jag som svar att dem hade pratat med FK personligen om att jag inte kunde omplaceras, den arbetsgivaren tyckte det var svårt att fylla i papprerna så därför ringde hon in för att förklara det hela. Kvinnan från fk sa att det gick bra att göra så och hon satt och noterade under hela samtalet.. Alltså har dem fått besked om omplacering från båda mina arbetsgivare... Jag blir nu galen när jag får ett nytt papper om att jag ska komplettera för att en arbetsgivare inte har fyllt i pappret. Hur fasen kunde då kvinnan på fk säga att det var okej att hon ringde och att hon noterade under samtalet?? Ringde FK förut där mannen svarade att så kan man inte göra, det är inte godkänt att ta det via telefon utan det ska finnas på papper, vilken jävla koll dem har??? Dem säger ju olika!!
Nu ska handläggaren ringa upp mig, när det visste dem inte men jag hoppas till tusen att det är idag annars blir jag ännu mer förbannad!
Mer galen blir jag utav datumet som står på pappret. Ifall jag inte skickar in innan 25 JANUARI kommer dem utgå från de uppgifter dem har och då kan anta att jag kan omplaceras hos ena min arbetsgivare och därför inte få hp godkänd.. 25 JANUARI är ju IDAG!!!!
Inte konstigt att man har huvudvärk varje dag och går runt och spänner sig när det bara ska ställa till sig hela jävla tiden!!!!!
Har fått kompleterande papper ännu en gång. Samma som förra gången, arbetsgivarna ska skicka in om jag kan omplaceras.
Första arbetsgivaren har jag fått ifyllda papper ifrån den andra arbetsgivaren fick jag som svar att dem hade pratat med FK personligen om att jag inte kunde omplaceras, den arbetsgivaren tyckte det var svårt att fylla i papprerna så därför ringde hon in för att förklara det hela. Kvinnan från fk sa att det gick bra att göra så och hon satt och noterade under hela samtalet.. Alltså har dem fått besked om omplacering från båda mina arbetsgivare... Jag blir nu galen när jag får ett nytt papper om att jag ska komplettera för att en arbetsgivare inte har fyllt i pappret. Hur fasen kunde då kvinnan på fk säga att det var okej att hon ringde och att hon noterade under samtalet?? Ringde FK förut där mannen svarade att så kan man inte göra, det är inte godkänt att ta det via telefon utan det ska finnas på papper, vilken jävla koll dem har??? Dem säger ju olika!!
Nu ska handläggaren ringa upp mig, när det visste dem inte men jag hoppas till tusen att det är idag annars blir jag ännu mer förbannad!
Mer galen blir jag utav datumet som står på pappret. Ifall jag inte skickar in innan 25 JANUARI kommer dem utgå från de uppgifter dem har och då kan anta att jag kan omplaceras hos ena min arbetsgivare och därför inte få hp godkänd.. 25 JANUARI är ju IDAG!!!!
Inte konstigt att man har huvudvärk varje dag och går runt och spänner sig när det bara ska ställa till sig hela jävla tiden!!!!!
Falskt alarm
Pratade med en barnmorska på förlossningen igår igen efter att ha börjat känna symptom på ännu en jobbig natt. Urinodlingen hade kommit tillbaka men den visade inte på någon uvi. Frågade då vad alla min symptom berodde på. Hon förklarade för mig att: "Du har ju foglossning, antagligen har den blivit radikalt värre för dig den senaste veckan". Luften gick totalt ur mig. Värre?! Kan den bli mycket värre än vad den redan är? Alltså kan jag inte äta en antibiotika kur och bli av med smärtan som jag kunde ha gjort ifall det var uvi. Det gjorde så jävla ont i mig, jag tappade hoppet totalt och bara kände hur allt blev ett helvete. Passade på att fråga vad mina vita blodkroppar beror på vilket hon inte visste, frågade även varför jag har haft så mycket sammandragningar vilket hon trodde berodde på att bebisen började bli stor och all tryck och spänning utartade sig i det.
Efter telefonsamtalet bröt jag ihop totalt. Inte för att låta sådan, men den graviditet som jag trodde skulle bli fylld av lycka och förväntingar blir istället en tid där jag får känna den värsta smärtan i mitt liv. Lyckan och förväntningarna finns där, missuppfatta mig inte nu, men jag hade inte räknat med alla problem.
Vi ställer oss också nu inför valet och kvalet. Ska vi byta mvc för att på andra stället kanske kunna få lite mer stöd och hjälp istället för att bli total nonchalerad över problemen som jag faktiskt har. Men detta innebär också en massa knöl antar jag med journaler, föräldrarutbildning osv. Igår hade vi bestämt oss för att faktiskt ringa och kolla ifall vi fick byta till kvinnohälsan men idag tvekar jag efter att ha läst att anmälan till föräldrarutb. ska ske senast 20+6, jag är 28+6.. Alltså kanske vi inte får gå någon utb. där. Hur eller hur ska jag byta efter att barnet är fött. Man ska ju tillbaka till mvc 2 månader efteråt för att diskutera preventivmedel och förlossningen, inget jag vill göra med Marie.
Tänkte slänga in min viktkurva V.0-30
Ligger fortfarande under strecket. Har gått upp 4 kg hittils vilket faktiskt känns riktigt bra, mindre att träna bort sen hoho :)
Efter telefonsamtalet bröt jag ihop totalt. Inte för att låta sådan, men den graviditet som jag trodde skulle bli fylld av lycka och förväntingar blir istället en tid där jag får känna den värsta smärtan i mitt liv. Lyckan och förväntningarna finns där, missuppfatta mig inte nu, men jag hade inte räknat med alla problem.
Vi ställer oss också nu inför valet och kvalet. Ska vi byta mvc för att på andra stället kanske kunna få lite mer stöd och hjälp istället för att bli total nonchalerad över problemen som jag faktiskt har. Men detta innebär också en massa knöl antar jag med journaler, föräldrarutbildning osv. Igår hade vi bestämt oss för att faktiskt ringa och kolla ifall vi fick byta till kvinnohälsan men idag tvekar jag efter att ha läst att anmälan till föräldrarutb. ska ske senast 20+6, jag är 28+6.. Alltså kanske vi inte får gå någon utb. där. Hur eller hur ska jag byta efter att barnet är fött. Man ska ju tillbaka till mvc 2 månader efteråt för att diskutera preventivmedel och förlossningen, inget jag vill göra med Marie.
Tänkte slänga in min viktkurva V.0-30
Ligger fortfarande under strecket. Har gått upp 4 kg hittils vilket faktiskt känns riktigt bra, mindre att träna bort sen hoho :)
Känner mig så tung!!
Puh.. Har sådana spänningar över magen idag, det känns som huden spricker närsom, naveln känns helt utdragen och det får en att känna sig så tung. Blir ansträngd av att ta ett steg eller att sträcka mig efter TV-dosan. Andas tungt hela tiden. Blir ju inte bättre efter att man har ätit mat heller. Börjar nog bli ordentligt trångt där inne nu! Och spänningarna i huden är riktigt obehagliga!
Det kan ju vara så att urinvägsinfektionen förvärrar det hela också, har verkligen jätte svårt att veta ifall den har blivit bättre. Jag har sovit dåligt i 3 dagar nu, med spänningar i nedre delen av magen, tryck över blåsan och en envis rygg som värker vid minsta rörelse. Hör mig själv gnälla flera gånger i timmen och är då i halvvaket tillstånd, men klarar inte av att slå upp ögonen eftersom jag är så otroligt trött. Men jag vet inte ifall det är så att det är infektionen som inte har släppt än eller ifall det "bara" är foglossningen som har försämrats ordentligt. Skulle egentligen ringa förlossningen ifall det inte släppte inom några dagar, men jag vet ju inte vad det är riktigt, känns dumt att ta upp deras tid då.
Har nog en förkylning på gång med.. Eller om det bara är tröttheten. Har haft ont i huvudet i 11 dagar i streck nu, är bara tung och ögonen drar igen rätt som det är. Men nu har jag börjat blit täppt i näsan och jag har ont i halsen. Nicke tyckte jag var varm både imorse och vid lunch, men har inte orkat ta tempen. Men känner mig hängig.
Idag ska vi till försäkringskassan på informationsmöte om föräldrarpenning. Känner mig inte jätte sugen, är så förbannat trött på försäkringskassan i allmänhet. Ringde dem i fredags och frågade angående min sjukpenning "Vi har inte tagit tag i ditt ärende än, du får reda på svaret i början av februari, vi har 30 dagars handläggningstid".
1. Man kan ju betala räkningar med luft.
2. Jag har ju bara varit sjukskriven i nästan 1 ½ månad.
3. Man är ju verkligen jätte lugn själsligt när man inte vet vart man ska få pengar ifrån för att kunna leva.
Det är tröttsamt. Vill att min kropp ska kunna orka, så man kunde få köra på någolunda normalt. Men allas kroppar klarar inte det har jag fått ett bevis på. Vem vill ha mig hoppandes på kryckor när jag inte ens kan böja mig ner för att knyta ett barn skor eller få fart under fötterna när någon har gjort sig illa. Ingen vill det.
Lagom i allt skrivande pratar dem om sömn under barnets första år på TV och barn i allmänhet. De första två åren förlorar föräldrarna 912 timmar i snitt i sömn. I 6 månader sover föräldrarna i snitt 5 timmar/natt. Ungefär som mina dagar ser ut nu, må jag vara trött då, men jag har iaf mitt bevis framför mig, Niklas och mitt kärleksbarn som jag kan mysa med hela dagarna då!
Känner mig lite gnällig i mina inlägg, men en blogg handlar ju om att skriva av sig. Det här är min dagbok (som alla andra får läsa, haha) och här skriver jag av mig. Det är underbart och det ger en faktiskt lite mer pusch! Som att få prata av sig med någon, jag skriver av mig istället :)
Det kan ju vara så att urinvägsinfektionen förvärrar det hela också, har verkligen jätte svårt att veta ifall den har blivit bättre. Jag har sovit dåligt i 3 dagar nu, med spänningar i nedre delen av magen, tryck över blåsan och en envis rygg som värker vid minsta rörelse. Hör mig själv gnälla flera gånger i timmen och är då i halvvaket tillstånd, men klarar inte av att slå upp ögonen eftersom jag är så otroligt trött. Men jag vet inte ifall det är så att det är infektionen som inte har släppt än eller ifall det "bara" är foglossningen som har försämrats ordentligt. Skulle egentligen ringa förlossningen ifall det inte släppte inom några dagar, men jag vet ju inte vad det är riktigt, känns dumt att ta upp deras tid då.
Har nog en förkylning på gång med.. Eller om det bara är tröttheten. Har haft ont i huvudet i 11 dagar i streck nu, är bara tung och ögonen drar igen rätt som det är. Men nu har jag börjat blit täppt i näsan och jag har ont i halsen. Nicke tyckte jag var varm både imorse och vid lunch, men har inte orkat ta tempen. Men känner mig hängig.
Idag ska vi till försäkringskassan på informationsmöte om föräldrarpenning. Känner mig inte jätte sugen, är så förbannat trött på försäkringskassan i allmänhet. Ringde dem i fredags och frågade angående min sjukpenning "Vi har inte tagit tag i ditt ärende än, du får reda på svaret i början av februari, vi har 30 dagars handläggningstid".
1. Man kan ju betala räkningar med luft.
2. Jag har ju bara varit sjukskriven i nästan 1 ½ månad.
3. Man är ju verkligen jätte lugn själsligt när man inte vet vart man ska få pengar ifrån för att kunna leva.
Det är tröttsamt. Vill att min kropp ska kunna orka, så man kunde få köra på någolunda normalt. Men allas kroppar klarar inte det har jag fått ett bevis på. Vem vill ha mig hoppandes på kryckor när jag inte ens kan böja mig ner för att knyta ett barn skor eller få fart under fötterna när någon har gjort sig illa. Ingen vill det.
Lagom i allt skrivande pratar dem om sömn under barnets första år på TV och barn i allmänhet. De första två åren förlorar föräldrarna 912 timmar i snitt i sömn. I 6 månader sover föräldrarna i snitt 5 timmar/natt. Ungefär som mina dagar ser ut nu, må jag vara trött då, men jag har iaf mitt bevis framför mig, Niklas och mitt kärleksbarn som jag kan mysa med hela dagarna då!
Känner mig lite gnällig i mina inlägg, men en blogg handlar ju om att skriva av sig. Det här är min dagbok (som alla andra får läsa, haha) och här skriver jag av mig. Det är underbart och det ger en faktiskt lite mer pusch! Som att få prata av sig med någon, jag skriver av mig istället :)
Bilder och renoveringsobjekt
Skötbordet innan renovering
Skötbordet efter
Håller på att målar om en byrå köpt för 150 kr på loppis och en rottingkorg som Niklas sov i när han var liten. Men dem bilderna kommer när allt är klart :)
Köket innan
Köket efteråt
Vardagsrummet innan Vardagsrummet efter
Matsal innan Matsal Efter
Toaletten
Bilder på sovrummet, lilla rummet, öppna spisen osv kommer med tiden :)
V.29:s Magbilder
28+1 Graviditetsvecka 29!! Nu närmar det sig 30 sträcket, woho!!
Pappas ord, eller, Hoppas kulan blir en knodd snart.
Jaha, vad ska man skriva då?
Så ska man bli far. Undrar hur man ska bli. Ska jag köra på som jag själv vill, eller ska jag ha någon bra förebild?
Min pappa? Morfar? Farfar?
Nu är det inte långt kvar. Inatt så fick vi ju som sagt åka in på förlossningen, som min kära fästmö skrivit här nedanför.
Det är lustigt att såfort man kliver in på ett sjukhus så försvinner all den goda självkänslan som man byggt.
" Jag klarar det här" "Det kan ju inte vara så svårt och jobbigt" "Jag ska vara ett bra stöd" "Hoppas JAG inte svimmar"
Innan vi klev in på Förlossningen så kändes det som att: Nu kör vi, detta kan väl ine vara så jobbigt.
Men OJ OJ OJ! Bara när man kliver in i hissen och ser ordet OP stå på våningen över förlossningen så blir man lite fundersam.
Fråga inte varför, men jag ser en viss bisarrhet i att det finns gigantiska hus dit folk går, blir upplagda på ett bord, nedsövda och sedan uppskärda. Det är lite kusligt.
Alla var jättetrevliga väl där inne, förutom den lilla haggan som sa åt oss att vi "kunde stå kvar där" när vi var på väg mot expeditionen, dit vi blviit tillsagda att gå.
Det kändes väldigt gött att faktiskt träna en gång. Få det gjort med hur man ska åka dit, hur parkeringen funkar, vart man ska gå, hur ser det ut på förlossningen.
Sedan var det väldigt trevligt att få träffa på Polisen! Han var mycket trevlig. Extra roligt att han blev lite ställd när han fick veta att vi skulle till förlossningen :)
Så, jaha, en knodd alltså. Det är faktiskt en liten, liten människa som ligger inne i Emmiés mage och rockar loss till tusen. Nära att man blivit slagen på käften när man legat och pratat med knytet.
Jag är väldigt tacksam för att ha en så "lindrig" gravid kvinna hemma. Om man sitter och läser gravidböcker eller kikar på hur hysteriska vissa människor är på familjeliv eller på facebook när det gäller cravings, humörsvägningar, saker som pappan absolut inte får göra eller som han absolut måste göra.
Emmié kräver absolut ingenting. Hon har inga cravings som är måsten.
Däremot så har hon ont. Väldigt ont.
Att hjälpa henne med att resa sig, att nästan behöva bära henne till toaletten gör jag mer än gärna!
Det är inget som hon kan intala sig att det inte finns. Det är verkligt. Mer verkligt än att man MÅSTE ha pommes, pizza, godis, läsk...
Nu ska jag ju inte säga att vi inte åker och handlar skräp... semlor och sånt.
Jag menar, man måste väl själv ta vara på tillvaron när man kan bli lite lönnfet på köpet?
Ett tips till blivande pappor:
- Skitkul att läsa gravidböcker.
- Läs bara EN bok.
- Skit i att läsa på hemsidor med spekulerande hobbybarnmorskor som har fött 15 barn och TROR att de kan allt.
- Säg åt din gravida tös att INTE ta åt sig vad som står på facebook, familjeliv eller andra hemsidor. Hon ska enbart lyssna på barnmorskan. Hon har vigt sitt liv åt att veta det hon ska veta.
Ett tips till de som inte orkar/vill se statusuppdateringar om graviditeten på Facebook:
- Det finns en knapp som heter DÖLJ, den är inte svår att hitta och trycka på.
Det är en otrolig upplevelse när det går upp för en att man kommer ha en liten knodd att ha i famnen snart. MIN bebis! Vår bebis!
Som jag kan försöka forma till en riktig datanörd, men som endå kommer bli en modeintriktad sporttönt.
Men jag kommer ändå gå på tränigen och vara med på matcherna!
Det är väldigt lustigt att man ser hur människor på stan är när de ser någon med STOR mage.
Nästan alla slags människor av det manliga könet ler och skiner upp när de ser en bebismage.
Och nästan alla slags människor utav den kvinnliga könet blänger och slänger giftiga blickar. De som slänger de mest giftiga är faktiskt de kvinnor som själva är gravida.
Mycket lustigt, ifall vi killar skulle ha en sådan sak tillsammans så hade vi säkert hejat på varandra och kanske startat en klubb eller något :)
Dock finns det vissa människor som inte ens jag klarar av riktigt. De som bara sitter och ältar om att livet blir så svårt efter at knodden tittat ut, de människor som aldrig kan säga något tips om hur man klarar sig ut ur förlossningen lindrigt, de människor som alltid ska påminna om hur svårt man spricker, hur ont det gör och att du kommer tycka det är sååå jobbigt!
Och till alla dessa människor som ska sitta och skriva giftiga kommentarer i bloggar mm.
IP adresser ljuger aldrig :) Vi ser dig.
Så ska man bli far. Undrar hur man ska bli. Ska jag köra på som jag själv vill, eller ska jag ha någon bra förebild?
Min pappa? Morfar? Farfar?
Nu är det inte långt kvar. Inatt så fick vi ju som sagt åka in på förlossningen, som min kära fästmö skrivit här nedanför.
Det är lustigt att såfort man kliver in på ett sjukhus så försvinner all den goda självkänslan som man byggt.
" Jag klarar det här" "Det kan ju inte vara så svårt och jobbigt" "Jag ska vara ett bra stöd" "Hoppas JAG inte svimmar"
Innan vi klev in på Förlossningen så kändes det som att: Nu kör vi, detta kan väl ine vara så jobbigt.
Men OJ OJ OJ! Bara när man kliver in i hissen och ser ordet OP stå på våningen över förlossningen så blir man lite fundersam.
Fråga inte varför, men jag ser en viss bisarrhet i att det finns gigantiska hus dit folk går, blir upplagda på ett bord, nedsövda och sedan uppskärda. Det är lite kusligt.
Alla var jättetrevliga väl där inne, förutom den lilla haggan som sa åt oss att vi "kunde stå kvar där" när vi var på väg mot expeditionen, dit vi blviit tillsagda att gå.
Det kändes väldigt gött att faktiskt träna en gång. Få det gjort med hur man ska åka dit, hur parkeringen funkar, vart man ska gå, hur ser det ut på förlossningen.
Sedan var det väldigt trevligt att få träffa på Polisen! Han var mycket trevlig. Extra roligt att han blev lite ställd när han fick veta att vi skulle till förlossningen :)
Så, jaha, en knodd alltså. Det är faktiskt en liten, liten människa som ligger inne i Emmiés mage och rockar loss till tusen. Nära att man blivit slagen på käften när man legat och pratat med knytet.
Jag är väldigt tacksam för att ha en så "lindrig" gravid kvinna hemma. Om man sitter och läser gravidböcker eller kikar på hur hysteriska vissa människor är på familjeliv eller på facebook när det gäller cravings, humörsvägningar, saker som pappan absolut inte får göra eller som han absolut måste göra.
Emmié kräver absolut ingenting. Hon har inga cravings som är måsten.
Däremot så har hon ont. Väldigt ont.
Att hjälpa henne med att resa sig, att nästan behöva bära henne till toaletten gör jag mer än gärna!
Det är inget som hon kan intala sig att det inte finns. Det är verkligt. Mer verkligt än att man MÅSTE ha pommes, pizza, godis, läsk...
Nu ska jag ju inte säga att vi inte åker och handlar skräp... semlor och sånt.
Jag menar, man måste väl själv ta vara på tillvaron när man kan bli lite lönnfet på köpet?
Ett tips till blivande pappor:
- Skitkul att läsa gravidböcker.
- Läs bara EN bok.
- Skit i att läsa på hemsidor med spekulerande hobbybarnmorskor som har fött 15 barn och TROR att de kan allt.
- Säg åt din gravida tös att INTE ta åt sig vad som står på facebook, familjeliv eller andra hemsidor. Hon ska enbart lyssna på barnmorskan. Hon har vigt sitt liv åt att veta det hon ska veta.
Ett tips till de som inte orkar/vill se statusuppdateringar om graviditeten på Facebook:
- Det finns en knapp som heter DÖLJ, den är inte svår att hitta och trycka på.
Det är en otrolig upplevelse när det går upp för en att man kommer ha en liten knodd att ha i famnen snart. MIN bebis! Vår bebis!
Som jag kan försöka forma till en riktig datanörd, men som endå kommer bli en modeintriktad sporttönt.
Men jag kommer ändå gå på tränigen och vara med på matcherna!
Det är väldigt lustigt att man ser hur människor på stan är när de ser någon med STOR mage.
Nästan alla slags människor av det manliga könet ler och skiner upp när de ser en bebismage.
Och nästan alla slags människor utav den kvinnliga könet blänger och slänger giftiga blickar. De som slänger de mest giftiga är faktiskt de kvinnor som själva är gravida.
Mycket lustigt, ifall vi killar skulle ha en sådan sak tillsammans så hade vi säkert hejat på varandra och kanske startat en klubb eller något :)
Dock finns det vissa människor som inte ens jag klarar av riktigt. De som bara sitter och ältar om att livet blir så svårt efter at knodden tittat ut, de människor som aldrig kan säga något tips om hur man klarar sig ut ur förlossningen lindrigt, de människor som alltid ska påminna om hur svårt man spricker, hur ont det gör och att du kommer tycka det är sååå jobbigt!
Och till alla dessa människor som ska sitta och skriva giftiga kommentarer i bloggar mm.
IP adresser ljuger aldrig :) Vi ser dig.
Första visiten på förlossningen
Yes, inatt fick vi besöka förlossningen för första gången.
Vi gick och la oss runt elva-tolv, låg och pratade. När det är dags att släcka lampan, börjar jag få fruktansvärda värkar över rygg och mage. Ryggen värkte från revben ner till stjärten och magen från revbenen över blygdbenet. Tänkte först att bebisen hade hamnat illa och tryckte satan på bäckenet. Men efter att ha haft konstant värk i en halvtimme börjar det komma "värkar" emellanåt som spänner åt alla håll. Upp och går en sväng i lägenheten känner ett tryck neråt, men vet även att jag brukar känna det när fogarna är ansträngda. Lägger mig i sängen igen, somnar en snabbis och vaknar av en "värk". Jag försöker andas mig igenom det (är van vid att få göra det vid elaka sammandragningar), men får inte till andningen. Det är ett himla tryck över revbenen både på magen och ryggen och varje djupt andetag hugger i mig. Försöker iaf andas så gått det går. Tillslut tar det stopp, kan inte sova, känner hur illamåendet kommer smygandes och hela jag är öm.
Nicke säger åt mig att ringa förlossningen. Känner mig så dum. Va fan jag är bara i v.29? Vad ska jag till förlossningen om? Tillslut ger han sig inte och han ringer. Efter allt det praktiska får jag prata med kordinatorn själv. Jag berättar var det gör ont, när det gör ont (hur svårt som helst att förklara hur fasen det gör ont mer än att jag inte har känt smärtan innan). Tårarna rinner och jag får många gånger ta andetag för att hon ens ska höra vad jag säger. Tillslut säger hon åt mig att jag måste komma in på en gång. Tanken: Nej! Varför? Det är för tidigt att åka in? Jag trodde jag skulle få komma in efter natten.. Men icke, på med kläder. Känner precis innan vi ska åka att det börjar lugna ner sig. Men när vi väl har kommit till bilen kommer smärtan tillbaka.
Väl inne på förlossningen får jag komma in på ett undersökningsrum på en gång. Först lämna urinprov och sedan blir jag liggandes vid en CTG-maskin för att mäta barnets hjärtljud och mina sammandragningar. Hjärtljuden var toppen, en aktiv bebis väntar vi vilket kändes skönt att höra! Sammandragningarna skulle ligga under 10% för att vara OK, var 15-30 sekund fick jag en sammandragning som gick upp till 18-22%, lyckades en gång med att få en rejält på 32%. Får göra vaginalundersökning, där livmodertappen är 3,8 cm (ska ligga runt 4 cm, så helt okej) & kanalen hade inte öppnat sig något vad hon kunde se.
Tillslut får vi reda på felet. Alldeles, alldeles för mycket vita blodkroppar i urinet. En infektion har jag alltså i kroppen. Så just nu går jag på antibiotika för urinvägsinfektion. Blåsan irriterar upp både mage och rygg på mig plus att den gör så jag får markanta sammandragningar (dock inte så farliga som dem kunde vara). Dessutom skickades urinet iväg på odling för att vi ska kunna utesluta havandeskapsförgiftning (har haft huvudvärk & flimmer för ögonen sedan ett par dagar tillbaka, så det kan vara skönt att utesluta havandeskapsförgiftning). Nu är det vila som gäller och glada försök i att försöka andas igenom det onda. Bra träning inför dem kommande värkarna! Och dessutom hoppas till tusen att det onda släpper så jag kommer tillbaka på banan igen.
Idag känner jag mig öm i hela kroppen, har en förbannad huvudvärk och jag är skakis. Men antibiotikakuren är påbörjad (fick första pillret på förlossningen), men har inte hämtat ut den på apoteket än eftersom jag varken kan köra bil eller gå. Får vänta på Nicke :)
Hade aldrig en känsla av att bebisen skulle komma inatt iaf, vilket var skönt! För den paniken vet jag inte hur jag hade stått ut med, v.29 bara... Visste väl mer eller mindre att det var sammandragningar som värkte, men att dem kunde göra så ont hade jag aldrig förväntat mig! Hos Nicke slogs tanken av att det kanske skulle bli en födsel. Men han höll sig lugn och det kändes tryggt.
Lite komiskt i allt var att vi mötte en polisbil i stan. Helt plötsligt när vi kör in på sjukhusparkeringen kommer det upp blåljus bakom oss och någon tutar. Jaha, polisbilen hade vänt. Nicke ut fort som fan, han blåser och förklarar läget med mig som sitter kvar inne i bilen. Polisen ber lite smått om ursäkt och säger att "Vi såg fel nummer på din reg.skylt, läste fel bokstav och ifall det hade varit den bokstaven hade bilen varit avställd i 10 år". Spännande poliser... Men något att skratta åt :)
Vi gick och la oss runt elva-tolv, låg och pratade. När det är dags att släcka lampan, börjar jag få fruktansvärda värkar över rygg och mage. Ryggen värkte från revben ner till stjärten och magen från revbenen över blygdbenet. Tänkte först att bebisen hade hamnat illa och tryckte satan på bäckenet. Men efter att ha haft konstant värk i en halvtimme börjar det komma "värkar" emellanåt som spänner åt alla håll. Upp och går en sväng i lägenheten känner ett tryck neråt, men vet även att jag brukar känna det när fogarna är ansträngda. Lägger mig i sängen igen, somnar en snabbis och vaknar av en "värk". Jag försöker andas mig igenom det (är van vid att få göra det vid elaka sammandragningar), men får inte till andningen. Det är ett himla tryck över revbenen både på magen och ryggen och varje djupt andetag hugger i mig. Försöker iaf andas så gått det går. Tillslut tar det stopp, kan inte sova, känner hur illamåendet kommer smygandes och hela jag är öm.
Nicke säger åt mig att ringa förlossningen. Känner mig så dum. Va fan jag är bara i v.29? Vad ska jag till förlossningen om? Tillslut ger han sig inte och han ringer. Efter allt det praktiska får jag prata med kordinatorn själv. Jag berättar var det gör ont, när det gör ont (hur svårt som helst att förklara hur fasen det gör ont mer än att jag inte har känt smärtan innan). Tårarna rinner och jag får många gånger ta andetag för att hon ens ska höra vad jag säger. Tillslut säger hon åt mig att jag måste komma in på en gång. Tanken: Nej! Varför? Det är för tidigt att åka in? Jag trodde jag skulle få komma in efter natten.. Men icke, på med kläder. Känner precis innan vi ska åka att det börjar lugna ner sig. Men när vi väl har kommit till bilen kommer smärtan tillbaka.
Väl inne på förlossningen får jag komma in på ett undersökningsrum på en gång. Först lämna urinprov och sedan blir jag liggandes vid en CTG-maskin för att mäta barnets hjärtljud och mina sammandragningar. Hjärtljuden var toppen, en aktiv bebis väntar vi vilket kändes skönt att höra! Sammandragningarna skulle ligga under 10% för att vara OK, var 15-30 sekund fick jag en sammandragning som gick upp till 18-22%, lyckades en gång med att få en rejält på 32%. Får göra vaginalundersökning, där livmodertappen är 3,8 cm (ska ligga runt 4 cm, så helt okej) & kanalen hade inte öppnat sig något vad hon kunde se.
Tillslut får vi reda på felet. Alldeles, alldeles för mycket vita blodkroppar i urinet. En infektion har jag alltså i kroppen. Så just nu går jag på antibiotika för urinvägsinfektion. Blåsan irriterar upp både mage och rygg på mig plus att den gör så jag får markanta sammandragningar (dock inte så farliga som dem kunde vara). Dessutom skickades urinet iväg på odling för att vi ska kunna utesluta havandeskapsförgiftning (har haft huvudvärk & flimmer för ögonen sedan ett par dagar tillbaka, så det kan vara skönt att utesluta havandeskapsförgiftning). Nu är det vila som gäller och glada försök i att försöka andas igenom det onda. Bra träning inför dem kommande värkarna! Och dessutom hoppas till tusen att det onda släpper så jag kommer tillbaka på banan igen.
Idag känner jag mig öm i hela kroppen, har en förbannad huvudvärk och jag är skakis. Men antibiotikakuren är påbörjad (fick första pillret på förlossningen), men har inte hämtat ut den på apoteket än eftersom jag varken kan köra bil eller gå. Får vänta på Nicke :)
Hade aldrig en känsla av att bebisen skulle komma inatt iaf, vilket var skönt! För den paniken vet jag inte hur jag hade stått ut med, v.29 bara... Visste väl mer eller mindre att det var sammandragningar som värkte, men att dem kunde göra så ont hade jag aldrig förväntat mig! Hos Nicke slogs tanken av att det kanske skulle bli en födsel. Men han höll sig lugn och det kändes tryggt.
Lite komiskt i allt var att vi mötte en polisbil i stan. Helt plötsligt när vi kör in på sjukhusparkeringen kommer det upp blåljus bakom oss och någon tutar. Jaha, polisbilen hade vänt. Nicke ut fort som fan, han blåser och förklarar läget med mig som sitter kvar inne i bilen. Polisen ber lite smått om ursäkt och säger att "Vi såg fel nummer på din reg.skylt, läste fel bokstav och ifall det hade varit den bokstaven hade bilen varit avställd i 10 år". Spännande poliser... Men något att skratta åt :)
I det lilla grå rummet..
Lilla sovrummet som vi har är tapetserat i en grå färg med blomrankor i silver & vitt. Det är nog det rummet jag är mest nöjd med när det gäller tapetsering och golv. Här inne trivs jag. Bara att det mer eller mindre fortfarande ser ut som en skräphörna med de 3 kartongerna som inte är uppackade än (har ingen bokhylla till böckerna som befinner sig i dem). Det här lilla gråa rummet kallar vi just nu för dator och pysselrum. Jag har fått min egen lilla pysselhörna, det klagar vi inte alls på! Den har tyvärr inte blivit invigd än, men lär nog bli det snart. Nicke har med en pysselhörna här inne. Han fick det stora skrivbordet och en egen dator. Min dator är placerad vid TV:n, hoho! I det lilla grå rummet har jag spenderat heeeela långa dagen idag. Jag har nämligen skannat in en massa papper från försäkringskassan. Ja ni hörde rätt, nu har dem varit igång med sina papper igen. Papperskåta försäkringskassan kallar jag dem nu mer. Hade missat att fylla i uppgifter om omplacering. Detta var inget som behövdes göras fick jag höra från en man på försäkringskassan säga senast förra veckan eftersom jag är behovsanställd, men ack vad han bedrog sig. Nu sitter jag här med kompletternade uppgifter som måste göras innan 25 januari annars kanske inte mitt ärende inte beviljas... Så jag har nu suttit och skickat runt papprerna till mina 2 arbetsgivare för att dem ska fylla i ett Nej till omplacering. Vimmerby hade fyllt i sina papper redan och skickade iväg dem nu i eftermiddags, gulle dem säger jag bara! Hur det går med den övriga ska bli spännande att se, har en känsla av att det kommer ta tid. Men som dem nere i Vimmerby sa, hur ska vi kunna omplacera när du är behovsanställd? Den frågan ställde jag mig själv också när jag fick se vad som skulle kompletteras. Jag behöver nog inte säga så mycket mer om det hela idag.
Föresten det gråa lilla rummet som jag pratar om är egentligen inte så litet alls. Det är ungefär 4x4 m.. Hela lyan är på 98 km2, kanske därför jag inte känner mig så instängd längre.
Flyttstädade tvåan i Hejde igår. En upplevelse i sig, men med panodil i kroppen gick det bra tills jag skulle ta mig ur bilen på Vasavägen vid nio på kvällen. Säger bara det att det finns ingen bättre än Nicke! Han stöttar i vått och torrt och klagar aldrig på mig. Han berömmer mig om hur duktig jag är varje dag även fast det bara innebär att jag har diskat. Igår iaf när jag klev ur bilen låste sig det mesta. Jag höll faktiskt tillbaka smärtan och bar in en lite saker. Gjorde mig sedan en macka och plaserade arslet i fotöljen framför TV:n, bästa stället som finns att sitta på! Efter det gick det utför. Nicke nästintill bar mig in till sängen, han går bakom, jag hänger med armhålorna över hans armar sen går vi. Höger ben släpar efter som ett förlamat ben.. Väl vid sängen lyfter han upp mina ben i sängen, här kommer värsta smärtan. Det går inte ligga, inte sitta och inte stå. Vad fasen gör man då?! Blev dessutom kissenödig mitt i alltsammans. Vidare till toa även där hjälp utav min kära partner. Kunde inte ens böja mig ner för att ta upp toalettlocket. Som tur var klarade jag av att torka mig efter många om och men. Bara för att jag inatt hade en så "enkel" natt blev jag självklart kissenödig vid 05.17, hade inte mage att väcka nicke utan vankar ut som en övergödd padda med höger ben släpandes (grannarna under måste hata mig, för jag är ju inte rädd för att stampa ordentligt i golvet). Men jag tog mig fram och tillbaka SJÄLV den här gången. Somnade någon timme senare och sen sov jag som en kratta. Idag mår jag inte heller någon höjdare. Oj som ett brev på posten!
Nu ska jag faktiskt ta på mig ett par jeans och försöka ta mig till stan, självklart med Nicke som hjälp. Ska hälsa på hos Annelis nya mottagning och fika lite. Ska bli skönt med frisk luft!
Förresten!!! Vi har fått vår nya spis idag, dem var här i måndags och kollade på den gamla och idag kom den nya, underbara HSB :) Ska försöka ta lite bilder med någon dag framöver så ni får se skönhetshemmet, hoho!
Trevlig kväll!
Föresten det gråa lilla rummet som jag pratar om är egentligen inte så litet alls. Det är ungefär 4x4 m.. Hela lyan är på 98 km2, kanske därför jag inte känner mig så instängd längre.
Flyttstädade tvåan i Hejde igår. En upplevelse i sig, men med panodil i kroppen gick det bra tills jag skulle ta mig ur bilen på Vasavägen vid nio på kvällen. Säger bara det att det finns ingen bättre än Nicke! Han stöttar i vått och torrt och klagar aldrig på mig. Han berömmer mig om hur duktig jag är varje dag även fast det bara innebär att jag har diskat. Igår iaf när jag klev ur bilen låste sig det mesta. Jag höll faktiskt tillbaka smärtan och bar in en lite saker. Gjorde mig sedan en macka och plaserade arslet i fotöljen framför TV:n, bästa stället som finns att sitta på! Efter det gick det utför. Nicke nästintill bar mig in till sängen, han går bakom, jag hänger med armhålorna över hans armar sen går vi. Höger ben släpar efter som ett förlamat ben.. Väl vid sängen lyfter han upp mina ben i sängen, här kommer värsta smärtan. Det går inte ligga, inte sitta och inte stå. Vad fasen gör man då?! Blev dessutom kissenödig mitt i alltsammans. Vidare till toa även där hjälp utav min kära partner. Kunde inte ens böja mig ner för att ta upp toalettlocket. Som tur var klarade jag av att torka mig efter många om och men. Bara för att jag inatt hade en så "enkel" natt blev jag självklart kissenödig vid 05.17, hade inte mage att väcka nicke utan vankar ut som en övergödd padda med höger ben släpandes (grannarna under måste hata mig, för jag är ju inte rädd för att stampa ordentligt i golvet). Men jag tog mig fram och tillbaka SJÄLV den här gången. Somnade någon timme senare och sen sov jag som en kratta. Idag mår jag inte heller någon höjdare. Oj som ett brev på posten!
Nu ska jag faktiskt ta på mig ett par jeans och försöka ta mig till stan, självklart med Nicke som hjälp. Ska hälsa på hos Annelis nya mottagning och fika lite. Ska bli skönt med frisk luft!
Förresten!!! Vi har fått vår nya spis idag, dem var här i måndags och kollade på den gamla och idag kom den nya, underbara HSB :) Ska försöka ta lite bilder med någon dag framöver så ni får se skönhetshemmet, hoho!
Trevlig kväll!
