EmmieNiklas

Hinner inte med mycket om dagarna längre känns det som, dem går ganska fort. Klockan är redan 14.00, känns som den nyss var 8.30 och jag vaknade till liv. Har inte gjort mycket alls hittils, men det viktigaste har jag gjort och det var lunchen till Nicke. Innan och efter det har jag mest legat.

Har faktiskt "tvi tvi ta i trä" inte ont i ryggen idag!! MEN jag kan inte gå utan stöd. Har kramp ifrån höfterna och ner till tårna, tar mig varken upp från sängen eller från toalettstolen, jag måste gå ner på knä först. Kryckorna är mina bästa vänner idag! Totalt invalid, fy fan, det är inte kul..

Huvudvärken är ju även den helt underbar, I loooooove it! Kör på alvedon och panodil, går inte direkt framåt. Ska väl egentligen inte sitta och klaga, ska väl egentligen ta tag i det. Men jag vet att även om jag ringer till BM och vill ha något smärtstillande kommer det inte hända något. Vet inte ens vad jag ska säga till dem när jag ringer, jag får ju bara prata med receptionisten iaf och då får jag höra att jag ska käka panodil eller alvedon, be Niklas massera mig och ta varma bad. Allt detta jag redan gör. Har tid hos mvc på fredag, tänkte jag skulle stå ut tills dess och ta ett rejält snack med henne då om allt elände. Hoppas hon kan hjälpa mig på något sätt.

TENS-apparaten funkar inte så bra som jag hade hoppats. Har väl helt ärligt inte känt någon skillnad alls. Så nu funderar jag på ifall jag ska lämna tillbaka den eller ha den kvar, testa någon gång ibland och sen använda den vid förlossningen. Men jag vet inte riktigt..

Niklas skulle sluta tidigare idag tackvare att dagen är som den är. Känns väldigt skönt att få hem honom! Men det blir väl egentligen alltifrån lugnt, men det är något jag valt själv. Vi ska åka upp till Familjerätten idag och skriva på faderskapspappret så Niklas står som far redan nu, dessutom ska vi skriva på för gemensamvårdnad. Efter det ska vi ta en snabbis till Ikano. Jag MÅSTE köpa nya brallor, mina är för små nu och det är inte skönt för bäckenet ska jag få be att tala om! Dessutom ska vi till apoteket och kolla på stödstrumpor, kanske hjälper lite mot mina vattenfyllda ben och fötter.. Niklas fick ett par nya jeans igår med som var för stora och dessutom gillade han inte färgen så dem ska lämnas tillbaka med. Sen är det som vanligt slut på mjölk i kylskåpet så handlas ska det göras med.

Som jag har sagt nu ett tag. Jag är inte trött på min stora mage, den är helt underbar och jag bara älskar den. Jag är inte trött på Smulans rörelser eller hennes sparkar (dock är hon inte snäll jämt, dem som träffar revbenen eller magmunnen får en att börja gråta nästan varje gång). Jag är inte trött på alla uppmärksamhet jag får så fort magen kommer fram ifrån jackan när man är ute och går på stan. Jag är inte trött på alla värdefulla kommenterarer om hur fin magen är, jag är inte heller trött på att bära runt på vår dyrbara skatt.
Däremot är jag trött.. Trött på foglossningen, svullna köttlarna i ljumskarna, ischiasvärken, höfterna som viker sig, krampen, "mensvärken", dem onda sammandargningarna (som börjar bli förvärkar), illamåendet, huvudvärk, sömnsvårigheterna, svullnaden över hela kroppen, tröttheten i kroppen och styrkan som inte finns där längre. MEN allt elände är verkligen värt det, jag vet det, ingen behöver berätta det för mig. Jag är så himla taggad för att föda fram vårat mirakel nu så det är helt sanslöst, det finns ingen rädsla alls. Jag vet att dem kommer göra ont, men ingen kan berätta för mig hur det kommer kännas eller hur det kommer vara, för vi är alla olika, vi upplever händelser och känslor olika. Jag är taggad! Jag är redo! Jag vill ha ut mysmonstret nu!!!