...
FAAAAAAAAAAAAAN!!!
V.38+0 Graviditetsvecka 39
Smuuulan
Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.
De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.
Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.
Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.
Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.
Jag
Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.
Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.
Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.
Egna tankar
Det slog mig idag att nu går faktiskt tiden väldigt snabbt. Vi är i v.38+0 idag, 13 dagar kvar till beräknat datum, alltså mindre än 2 veckor, det känns ändå rätt skönt att säga!
Har förresten inatt sovit en riktig prinsessömn, tycker det är lite komiskt. Jag hade hoppats på en "smärtsam" natt med förvärkar till tusen som sedan blev lite allvarligare eller med att vattnet gick så vi kunde vara inne och föda barn nu. Ack vad jag bedrog mig!! Har idag inga förvärkar, har den "molnande mensvärken", ont i ljumskarna och ett tryck över ryggen. Antar väl att det förvärkarna avtog efter ordentlig vila och sömn. Men man ska intemåla fan på väggen än, har fortfarande 23-46 timmar på mig att svepningen ska hjälpa. Och dessutom kan jag ju tänka mig att föda även efter dessa 46 timmar också, men helst innan måndag så Marie får rätt :)
Men hur eller hur försöker jag intala mig och om man ser realistiskt på det så är det inte så långt kvar. Max 27 dagar kvar idag ifall det är så att jag skulle behöva göra det mardrömslikna att gå över 2 veckor. Tror dock att Marie kan hjälpa mig med att få en tidigare igångsättning ifall nu inte svepningarna skulle hjälpa, vi gör det här som ett första test först och främst. Bara för att det både är lättare för min kropp och för vårt lilla barn. Man får väl svälja smärtan i det läget. Men som sagt vi får se hur det blir när det väl kommer på tal.
Jag har inte tappat hoppet än. Jag hoppas så in i norden att det händer något under dygnet jag har framför mig, jag hoppas såååå!
SF-kurva och Vikt-kurva
Besök hos MVC-läkaren och BM
Är imorgon 38 fullgångna veckor, graviditetsvecka 39. Idag är det exakt 2 veckor kvar till BF-datum, 14 dagar. Enligt sista mens är det 11 dagar kvar och om jag skulle behöva gå över till 42+0 så är det max 29 dagar kvar. Nu är det nedräkning på allvar!!
Läkarbesöket gick över förväntan. Svente är bra, jag gillar honom stenhårt nu i skillnad från början. För hos honom behöver man inte linda in saker, utan där säger man sakerna rakt ut och sen kör vi. Idag visste vi inte riktigt vad vi skulle prata med honom om och det visste inte han heller egentligen. Men eftersom jag återigen har haft en intensiv natt med massa förvärkar och endast 2 timmar sömn gjorde vi en undersökning. Inget läckande fostervatten denna gång heller (han gjorde rena dröm undersökningen i skillnad mot BM på förlossningen, inte ont alls). Dessutom kollade vi tappen, för 2 veckor sedan var den 3 cm lång idag var den 1½ cm lång. SKÖNT! Jag var dock endast öppen för fingerblomman. Därför bestämde vi oss för att testa på en hinnsvepning. Alla har pratat om hur ont det gör, ja visst det gör ont, men det är fasen inte värre än en riktigt förvärk som gör ont i hela livmodern och ryggen och som sagt dem har jag haft sedan 23.30 igår kväll så det är verkligen något jag kan stå ut med. Efter hinnsvepningen hade jag på en gång redan öppnat mig mer, för 1 finger ca 1-1½ cm.
Vidare till BM där hon tyckte att allt gick i rasande fart. Därför fick hon brottom med att plocka fram alla papper till förlossningen, liberoväskan och babybagen som man får gratis ifrån Storken och papper inför amning och preventivmedel. Vi fyllde dessutom i en sammanfattning om hur graviditeten har varit och lite anteckningar till förlossningen. För nu tror inte hon att vi skulle ses mer fören bebisen är ute. Men ifall att så bokade vi in en tid för ännu en hinnsvepning på måndag nästa vecka. Hoppas bebisen tittar ut innan dess!!
Har iaf nu lite värre sammandragningar än vad jag hade i natt, det känns som dem trappas upp lite. Dessutom har jag en riktig kraftig mensvärk som känns lite överallt. Blöder lite och Smulan är totalt coollugn där inne. Hoppas svepningen gör underverk!
Hade tappat 2 kg sedan en vecka tillbaka, men ingen fara skedd. SF-måttet hade minskat med 3 cm eftersom bebisen ligger så pass långt ner (Svente kände huvudet) och nästan är fixerad. Bebisen fixerar sig nog inte mer nu fören det är dags för att föda. Blodtrycket var lite högt 120/90 men ingen fara skedd där heller. Allt var kanon!
Nu väntar vi Smuuuulan, heja heja!!
Läkarbesöket gick över förväntan. Svente är bra, jag gillar honom stenhårt nu i skillnad från början. För hos honom behöver man inte linda in saker, utan där säger man sakerna rakt ut och sen kör vi. Idag visste vi inte riktigt vad vi skulle prata med honom om och det visste inte han heller egentligen. Men eftersom jag återigen har haft en intensiv natt med massa förvärkar och endast 2 timmar sömn gjorde vi en undersökning. Inget läckande fostervatten denna gång heller (han gjorde rena dröm undersökningen i skillnad mot BM på förlossningen, inte ont alls). Dessutom kollade vi tappen, för 2 veckor sedan var den 3 cm lång idag var den 1½ cm lång. SKÖNT! Jag var dock endast öppen för fingerblomman. Därför bestämde vi oss för att testa på en hinnsvepning. Alla har pratat om hur ont det gör, ja visst det gör ont, men det är fasen inte värre än en riktigt förvärk som gör ont i hela livmodern och ryggen och som sagt dem har jag haft sedan 23.30 igår kväll så det är verkligen något jag kan stå ut med. Efter hinnsvepningen hade jag på en gång redan öppnat mig mer, för 1 finger ca 1-1½ cm.
Vidare till BM där hon tyckte att allt gick i rasande fart. Därför fick hon brottom med att plocka fram alla papper till förlossningen, liberoväskan och babybagen som man får gratis ifrån Storken och papper inför amning och preventivmedel. Vi fyllde dessutom i en sammanfattning om hur graviditeten har varit och lite anteckningar till förlossningen. För nu tror inte hon att vi skulle ses mer fören bebisen är ute. Men ifall att så bokade vi in en tid för ännu en hinnsvepning på måndag nästa vecka. Hoppas bebisen tittar ut innan dess!!
Har iaf nu lite värre sammandragningar än vad jag hade i natt, det känns som dem trappas upp lite. Dessutom har jag en riktig kraftig mensvärk som känns lite överallt. Blöder lite och Smulan är totalt coollugn där inne. Hoppas svepningen gör underverk!
Hade tappat 2 kg sedan en vecka tillbaka, men ingen fara skedd. SF-måttet hade minskat med 3 cm eftersom bebisen ligger så pass långt ner (Svente kände huvudet) och nästan är fixerad. Bebisen fixerar sig nog inte mer nu fören det är dags för att föda. Blodtrycket var lite högt 120/90 men ingen fara skedd där heller. Allt var kanon!
Nu väntar vi Smuuuulan, heja heja!!
Gnäll, man behöver INTE läsa!
Usch och fy fan! För er som inte tål gnäll, ni kan sluta läsa här!!
Nu är jag så less på det här. Jag gillar inte att vara gravid längre, jag gillar inte att vänta mer, jag vill inte stå här och stampa, nu får det vara bra, KOM UT NU!!!!
Imorgon ska vi träffa både läkare och barnmorska och jag ska faktiskt fråga Marie om vi kan diskutera igångsättning med förlossningen. Jag sover så otroligt dåligt, jag känner mig trött konstant och inte trevlig ett dugg! Sover jag dåligt pga av att jag har ont, kan ni ju tänka er hur ont jag har dagen efter också. Börjar det slutar det inte.. Det här har blivit ett mer lidande än vad det har varit roligt nu på slutet. Jag vill inte ens se mig själv i spegeln längre, är inte sugen på att ta några bilder på magen. För nu känner jag mig bara som en klumpig elefant..
Innan har jag aldrig reagerat på att någon säger tjockis till mig, jag tycker nästan det har varit lite roligt. Men igår sa Nicke tjockis till mig en gång när vi satt i soffan och en gång precis innan vi skulle somna och det nästintill kokade i mig, jag började nästan gråta. Vad är det här?
Sen har folk diskuterat fram och tillbaka. Din foglossning kommer bli bättre när bebisen ligger långt nere i bäckenet, oroa dig inte. Och återigen har dem "kunniga" lyckats. Här finns det foglossning så det borde räcker och blir över, kanske är någon som vill ha lite känningar? Min foglossning blir värre och värre för varje natt. Jag kan inte vända mig, (har Jannes mammas vändnings"dyna" ibland när jag inte svettas ihjälp på den, tack för den Janne & Kicki). Och när jag då inte kan vända mig utan att det ska ta 1 minut eller mer ifall man nu lyckas låsa bäckenet och ryggen då innebär det att man har glappande luckor i sitt sovande, man fortsätter sova i en ställning som gör ont eller inte känns bekväm bara för att man är livrädd för att det ska låsa sig. Hur skönt sover man då?
Har dessutom upptäck både det ena och andra med min kropp bara under helgen.
Har fått svidande exsem på benen, är precis röd prickig plus blå/lila för att jag är så pass vattenfylld. Dessutom har jag gjort konstiga upptäckter över andra ställen på kroppen. Jag är verkligen blå/lila inprincip överallt pga allt vatten! Och det känns tro mig!
Så tack för mig!
Nu är jag så less på det här. Jag gillar inte att vara gravid längre, jag gillar inte att vänta mer, jag vill inte stå här och stampa, nu får det vara bra, KOM UT NU!!!!
Imorgon ska vi träffa både läkare och barnmorska och jag ska faktiskt fråga Marie om vi kan diskutera igångsättning med förlossningen. Jag sover så otroligt dåligt, jag känner mig trött konstant och inte trevlig ett dugg! Sover jag dåligt pga av att jag har ont, kan ni ju tänka er hur ont jag har dagen efter också. Börjar det slutar det inte.. Det här har blivit ett mer lidande än vad det har varit roligt nu på slutet. Jag vill inte ens se mig själv i spegeln längre, är inte sugen på att ta några bilder på magen. För nu känner jag mig bara som en klumpig elefant..
Innan har jag aldrig reagerat på att någon säger tjockis till mig, jag tycker nästan det har varit lite roligt. Men igår sa Nicke tjockis till mig en gång när vi satt i soffan och en gång precis innan vi skulle somna och det nästintill kokade i mig, jag började nästan gråta. Vad är det här?
Sen har folk diskuterat fram och tillbaka. Din foglossning kommer bli bättre när bebisen ligger långt nere i bäckenet, oroa dig inte. Och återigen har dem "kunniga" lyckats. Här finns det foglossning så det borde räcker och blir över, kanske är någon som vill ha lite känningar? Min foglossning blir värre och värre för varje natt. Jag kan inte vända mig, (har Jannes mammas vändnings"dyna" ibland när jag inte svettas ihjälp på den, tack för den Janne & Kicki). Och när jag då inte kan vända mig utan att det ska ta 1 minut eller mer ifall man nu lyckas låsa bäckenet och ryggen då innebär det att man har glappande luckor i sitt sovande, man fortsätter sova i en ställning som gör ont eller inte känns bekväm bara för att man är livrädd för att det ska låsa sig. Hur skönt sover man då?
Har dessutom upptäck både det ena och andra med min kropp bara under helgen.
Har fått svidande exsem på benen, är precis röd prickig plus blå/lila för att jag är så pass vattenfylld. Dessutom har jag gjort konstiga upptäckter över andra ställen på kroppen. Jag är verkligen blå/lila inprincip överallt pga allt vatten! Och det känns tro mig!
Så tack för mig!
En lågt liggande bebis :)
Yes! Bebisen ligger långt ner nu, är fortfarande lite ruckbar men nästintill fixerad. SKÖNT!! Inget trångt bäcken här alltså.
Fick åka in på kontroll idag. Dem hade misstankar om att jag läckte fostervatten. Men ack vad dem bedrog sig, endast en massa massa vattniga flytningar. Igår gick det igenom hela outfiten när vi var ute och gick på kvällen och dessutom hade jag regelbunda förvärkar. Trosor dyngsura och även leggingsen, skapligt äckligt. Det var som vatten i konsistenten, men ingen fara skedd!
Fick iaf gå runt med "megablöjan" och trava, skutta och dansa för att vi skulle få lite fart på sipprandet. Men vi misslyckades. Fick då istället i sista utväg undersöka mig, AJAJAJ!! Den undersökningen vill jag aldrig göra om, det gjorde skapligt ont. Heela härligheten vidgades och det var instrument på instument som det pillades med. Dessutom ruckade läkaren bebisen under tiden vilket kändes ganska rejält i bäckenet. Har nu efter denna WUNDERBARA undersökningen ett smärtsamt bäcken och rejäla sammandragningar. Men som sagt inget vatten hittades idag. Men dem kunde inte utesluta ifall det var så att det har varit vatten som har runnit på mig sedan 1½ dag tillbaka så därför skulle jag dra på mig en binda så fort det börjar igen (om det gör det) och sedan ringa in till dem för ännu en kontroll. Men nej, det vill vi inte! Nästa gång vi ska till sjukhuset då ska vi åka till förlossningen för att föda barn, så är det! Bebisens kurva var iaf jätte fin och mina förvärkar var i full aktivitet.
Nu sitter jag här under ett täcke om väntar på att klockan ska bli 20.00 så vi kan gå och köpa kebab. För idag kommer mamma och pappa hit, bruna som pepparkakor! Guuuudars vad jag har saknat dem! Så det känns skönt att ha dem i landet igen och inte 11-12 timmar bort.
Ha en trevligt kväll, för det ska jag ha :)
Fick åka in på kontroll idag. Dem hade misstankar om att jag läckte fostervatten. Men ack vad dem bedrog sig, endast en massa massa vattniga flytningar. Igår gick det igenom hela outfiten när vi var ute och gick på kvällen och dessutom hade jag regelbunda förvärkar. Trosor dyngsura och även leggingsen, skapligt äckligt. Det var som vatten i konsistenten, men ingen fara skedd!
Fick iaf gå runt med "megablöjan" och trava, skutta och dansa för att vi skulle få lite fart på sipprandet. Men vi misslyckades. Fick då istället i sista utväg undersöka mig, AJAJAJ!! Den undersökningen vill jag aldrig göra om, det gjorde skapligt ont. Heela härligheten vidgades och det var instrument på instument som det pillades med. Dessutom ruckade läkaren bebisen under tiden vilket kändes ganska rejält i bäckenet. Har nu efter denna WUNDERBARA undersökningen ett smärtsamt bäcken och rejäla sammandragningar. Men som sagt inget vatten hittades idag. Men dem kunde inte utesluta ifall det var så att det har varit vatten som har runnit på mig sedan 1½ dag tillbaka så därför skulle jag dra på mig en binda så fort det börjar igen (om det gör det) och sedan ringa in till dem för ännu en kontroll. Men nej, det vill vi inte! Nästa gång vi ska till sjukhuset då ska vi åka till förlossningen för att föda barn, så är det! Bebisens kurva var iaf jätte fin och mina förvärkar var i full aktivitet.
Nu sitter jag här under ett täcke om väntar på att klockan ska bli 20.00 så vi kan gå och köpa kebab. För idag kommer mamma och pappa hit, bruna som pepparkakor! Guuuudars vad jag har saknat dem! Så det känns skönt att ha dem i landet igen och inte 11-12 timmar bort.
Ha en trevligt kväll, för det ska jag ha :)
Natten
Jag har låst mig från svanskotan över höfterna och ner i ljumskarna hela natten!
Den värsta natten hittils under denna graviditet. Vill nu bara ha slut på det hela.
Kroppen snälla arbeta med mig nu, gör så bebisen tittar ut så jag slipper den här tyngden!
Jag är helt slut idag. Så efter att lunchen har blivit gjord till Nicke ska jag försöka sova igen..
Den värsta natten hittils under denna graviditet. Vill nu bara ha slut på det hela.
Kroppen snälla arbeta med mig nu, gör så bebisen tittar ut så jag slipper den här tyngden!
Jag är helt slut idag. Så efter att lunchen har blivit gjord till Nicke ska jag försöka sova igen..
V.38
37 fullgångna veckor:
Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.
Nu börjar jag komma ikapp kurvan.. Ökar 1-2 kg per vecka nu eftersom kroppen är så himla vätskefylld!
Har nu gått upp 11½ kg.
Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.
Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!
Nu börjar jag komma ikapp kurvan.. Ökar 1-2 kg per vecka nu eftersom kroppen är så himla vätskefylld!
Har nu gått upp 11½ kg.
Graviditetsvecka 38 (37+0)
Idag är det fritt fram för vår lilla Smuuuul att titta ut :) Och det firar vi dessutom. Förkylningen har blivit bättre och jag har en livmoder som arbetar väldigt mycket idag. Har molnande värk i nedre delen av magen som strålar ut i ljumskarna, sammandragningar (som gör Smuul as förbannad så när sammandragningen har släppt sätter hon igång istället) och sedan har jag värk som kommer och går i ryggen. Dock inga så pass så att jag har börjat ta till andningen ännu. Vi får se om det kommer igång mer eller ifall det som sagt bara är övning :)
Igår kväll var vi som sagt ute i Slycke fick lasagne till middag, mycket gott! Sedan gick vi igenom Kim och Niklas bebisalbum, vilka små pluttar dem har varit! Wilma fick dessutom springa på sin kära åker så hon var mer än nöjd :)
Idag blir det lugnt under dagen antar jag. Ska göra lite pasta och pastasås till lunch sedan blir det väl det Nicke vill att vi ska börja springa i trappor sa han igår, så ikväll kanske det inte blir lika lugnt haha! Funderar på ifall vi ska ta en sväng förbi makaroom med och kolla in deras vårnyheter. Måste däremot leta upp mitt presentkort, har lagt det på ett väldigt bra ställe och som många vet är mitt minne bedrövligt! Men det vore bra, för då blir det en promenad också, hoho.
Igår kväll var vi som sagt ute i Slycke fick lasagne till middag, mycket gott! Sedan gick vi igenom Kim och Niklas bebisalbum, vilka små pluttar dem har varit! Wilma fick dessutom springa på sin kära åker så hon var mer än nöjd :)
Idag blir det lugnt under dagen antar jag. Ska göra lite pasta och pastasås till lunch sedan blir det väl det Nicke vill att vi ska börja springa i trappor sa han igår, så ikväll kanske det inte blir lika lugnt haha! Funderar på ifall vi ska ta en sväng förbi makaroom med och kolla in deras vårnyheter. Måste däremot leta upp mitt presentkort, har lagt det på ett väldigt bra ställe och som många vet är mitt minne bedrövligt! Men det vore bra, för då blir det en promenad också, hoho.
21 dagar alltså 3 veckor kvar till BF-datum!
Nös precis ner heeela datorn! Tur att inte Nicke är hemma, då skulle jag ha fått pisk. Men som jag brukar säga "den bara kom ju". Är riktigt uruselt snorig idag, det har legat där på lut med lite täppt näsa dagarna innan men idag bara rinner & rinner det. Dessutom som ni säkert förstår så nyser jag som en galning. Wilma låg med huvudet under soffbordet förut och sov, sen kom en riktig poff-nysning så hon slog huvudet i bordet, stackarn! Tror hon blev lite tjurig på mig då för nu har hon gått och lagt sig ute vid skohyllan..
Hade väl planen på att gå till VC idag, men jag orkar verkligen inte. Vet att det kan innebära penicilin och jag kräktes lagom mycket igår tackvare hostan. Har struntat i att leta i halsen idag efter vita prickar, men jag känner att den bara blir värre och värre så egentligen kanske man skulle kolla iaf. Vet dock inte hur jag får igång Nickes ficklampa, den är för invecklad så jag får väl helt enkelt vänta till 17.00. Sitter iaf och försöker bedöva halsen nu med iskallt vatten, hjälper i två sekunder iaf :)
Fick sms från mamma och pappa idag. Dem har det bra där nere, men pappa hade tydligen fått någon allergisk reaktion nu så han hade blämmor på kroppen och har börjat äta eller smörja med kortison. Hoppas det går över på han snart, inte kul att avsluta resan så! Hur eller hur har vi bestämt att dem ska sova här från fredag-lördag (dem kommer hem nu på fredag) så dem kan hjälpa mig med bilen jag har repat.. Hoppas att det inte håller på att knöla något bara, vill bara få det avklarat så man har något att lägga åt sidan.
Ikväll ska vi åka ut till Slycke, Anneli ringde Nicke förut. Vi blev erbjudna mat nu när en annan är så krasslig. Annelis kommentar när hon fick höra att jag var sjuk var; "Nej, nu får det väl vara nog med allt, ska hon åka på allt?" Ska bli skönt att slippa laga mat.. Skönt blir det också för lilla Wilma som får springa på åkern igen, hon måste bli rejält rastlös med mig här hemma. Men allt har gått så bra!!
Nähe nu intar vi ryggläge en stund.
Hade väl planen på att gå till VC idag, men jag orkar verkligen inte. Vet att det kan innebära penicilin och jag kräktes lagom mycket igår tackvare hostan. Har struntat i att leta i halsen idag efter vita prickar, men jag känner att den bara blir värre och värre så egentligen kanske man skulle kolla iaf. Vet dock inte hur jag får igång Nickes ficklampa, den är för invecklad så jag får väl helt enkelt vänta till 17.00. Sitter iaf och försöker bedöva halsen nu med iskallt vatten, hjälper i två sekunder iaf :)
Fick sms från mamma och pappa idag. Dem har det bra där nere, men pappa hade tydligen fått någon allergisk reaktion nu så han hade blämmor på kroppen och har börjat äta eller smörja med kortison. Hoppas det går över på han snart, inte kul att avsluta resan så! Hur eller hur har vi bestämt att dem ska sova här från fredag-lördag (dem kommer hem nu på fredag) så dem kan hjälpa mig med bilen jag har repat.. Hoppas att det inte håller på att knöla något bara, vill bara få det avklarat så man har något att lägga åt sidan.
Ikväll ska vi åka ut till Slycke, Anneli ringde Nicke förut. Vi blev erbjudna mat nu när en annan är så krasslig. Annelis kommentar när hon fick höra att jag var sjuk var; "Nej, nu får det väl vara nog med allt, ska hon åka på allt?" Ska bli skönt att slippa laga mat.. Skönt blir det också för lilla Wilma som får springa på åkern igen, hon måste bli rejält rastlös med mig här hemma. Men allt har gått så bra!!
Nähe nu intar vi ryggläge en stund.
36+5
2 dagar kvar till "säker period". Kommer kännas skönt när man har tagit sig dit!
Idag är förkylningen bedrövlig. Har så himla ont i halsen (är rejält svullen men inte så pass ännu så det är halsfluss, kan dem symptomen nu), hostar som en tok, huvudvärk, hängig och snorig.. Imorse kom dessuto frukosten upp, mackan la sig bara som en klump och när man hostar plus att man inte får luft då kommer det alltid upp, speciellt nu när man är så kinkig med. Men jag hoppas på att det är bättre imorgon, har hållt på sedan i torsdags nu så det skulle vara skönt att få lite lugn och ro nu.
Hade en intensiv vecka förra vecka. Körde in i en bil på parkeringen (jag har f.r.o.m nu körförbud enligt Niklas), har knölat med denna "olyckan" med ägaren till den bilen, vår bil gick inte igenom besiktningen, knölat med att få tag i någon som kan reparera den, intensvia och förtidiga sammandragningar, blev förkyld, deprimerad så jag inte har vetat vart jag ska ta vägen och massa andra ledsamheter. Hoppas på att denna veckan blir bättre!
Igår hade vi mysstund i soffan. Niklas försöker muta Smulan så det bara sjunger om det nu. Tydligen är det så att om förlossningen är igång innan 24.00 på onsdag så kommer lill*n få en bil när han/hon fyller 18 år. Viktigt var att tillägga att Niklas inte har sagt varken årsmodell eller skick på denna bil, haha! Nu börjar han bli ordentligt bebissjuk, mitt hjärta!
Har bestämt mig för att börja fokusera nu. Alla energi åt kommande förlossningen och se ut över det positiva. Men man ska komma ihåg att det går inte att blunda inför det som händer, för hur eller hur har jag ont på många sätt! Jag tänker inte sitta här och ljuga!!
Idag är förkylningen bedrövlig. Har så himla ont i halsen (är rejält svullen men inte så pass ännu så det är halsfluss, kan dem symptomen nu), hostar som en tok, huvudvärk, hängig och snorig.. Imorse kom dessuto frukosten upp, mackan la sig bara som en klump och när man hostar plus att man inte får luft då kommer det alltid upp, speciellt nu när man är så kinkig med. Men jag hoppas på att det är bättre imorgon, har hållt på sedan i torsdags nu så det skulle vara skönt att få lite lugn och ro nu.
Hade en intensiv vecka förra vecka. Körde in i en bil på parkeringen (jag har f.r.o.m nu körförbud enligt Niklas), har knölat med denna "olyckan" med ägaren till den bilen, vår bil gick inte igenom besiktningen, knölat med att få tag i någon som kan reparera den, intensvia och förtidiga sammandragningar, blev förkyld, deprimerad så jag inte har vetat vart jag ska ta vägen och massa andra ledsamheter. Hoppas på att denna veckan blir bättre!
Igår hade vi mysstund i soffan. Niklas försöker muta Smulan så det bara sjunger om det nu. Tydligen är det så att om förlossningen är igång innan 24.00 på onsdag så kommer lill*n få en bil när han/hon fyller 18 år. Viktigt var att tillägga att Niklas inte har sagt varken årsmodell eller skick på denna bil, haha! Nu börjar han bli ordentligt bebissjuk, mitt hjärta!
Har bestämt mig för att börja fokusera nu. Alla energi åt kommande förlossningen och se ut över det positiva. Men man ska komma ihåg att det går inte att blunda inför det som händer, för hur eller hur har jag ont på många sätt! Jag tänker inte sitta här och ljuga!!
Måste bjuda på en magbild också!
Min mage har börjat sjunka nu! Hoppas där är tecken på att lill*n håller på att sjunka ner i bäckenet :)
Inte en enda bristning på magen ännu och jag hoppas att jag slipper. Den är så tjusig hoho!
Damen på apoteket igår som jag diskuterade hostmedicin med var nära på att smälla av när jag berättade hur många dagar det är kvar. Hon trodde verkligen inte att det var så "många" eftersom jag är så stor. Känner mig inte direkt jätte stor men igår när jag tog av mig gipsavgjutningen av magen såg den faktiskt ganska rejäl ut!
En dag närmare målet.
Niklas gör helstekt kyckling här hemma idag. Han har hamnat i en sådan där period då allt som är invecklat är väldigt roligt. Inte mig emot, jag slipper ju laga mat ;)
Har sedan ett varit ute och åkt bil, fikat och rastat Wilma. Nicke ville att jag skulle komma ut lite och bara få vara. Det var mycket skönt vill jag lova. Vi gjorde varm oboy här hemma och sedan stannade vi på maxi och köpte bullar & ballerina. Åkte runt Roxen, hamnade i Norrsholm och avslutade vid Ekenäs Slott. Wilma vårt lilla hjärta var nöjd när hon fick springa runt i skogen.
Nu blir det lugnt hela kvällen framför TV:n. Imorgon är det återigen måndag, har lovat mig själv att inte börja oroa mig för det den här veckan utan bara att försöka njuta. Tror och hoppas på att jag lyckas!
Har sedan ett varit ute och åkt bil, fikat och rastat Wilma. Nicke ville att jag skulle komma ut lite och bara få vara. Det var mycket skönt vill jag lova. Vi gjorde varm oboy här hemma och sedan stannade vi på maxi och köpte bullar & ballerina. Åkte runt Roxen, hamnade i Norrsholm och avslutade vid Ekenäs Slott. Wilma vårt lilla hjärta var nöjd när hon fick springa runt i skogen.
Nu blir det lugnt hela kvällen framför TV:n. Imorgon är det återigen måndag, har lovat mig själv att inte börja oroa mig för det den här veckan utan bara att försöka njuta. Tror och hoppas på att jag lyckas!
Det bara är så..
Idag har det varit vila på hög nivå. Hade en urusel natt återigen. Sammandragningar som gjorde sjuhelvetes ont och hosta + halsont. Var säkert uppe och kissade 7 gånger i natt också bara för att det trycker på sådant. Men inget har satts igång, trotts fullmånen! Vi åkte en sväng till apoteket på förmiddagen och bunkrade på med hostmedicin och stepsil. Försökte gå en sväng i Valla Fritidsområde bara för Wilmas skull men kom bara 200 meter sedan fick vi vända. Maten på schemat blev hämtpizza. Nu på kvällen har vi gipsat av magen och nu blir det återigen vila.
Imorgon återigen VILA.
Den här helgen isolerar vi oss i lägenheten, bra va?
Imorgon återigen VILA.
Den här helgen isolerar vi oss i lägenheten, bra va?
Niklas!
Sover du så vakar jag,
Min puls är dina hjärteslag,
När du är vaken följer jag,
Vid din sida både natt och dag
När jag är vaken är du allt jag ser,
Och jag skall inte svika, inte falla ner
Det får aldrig någonsin ske,
För världen är vår fiende
Vakthund, vakthund, jag är din vakthund
Alltid tätt intill med både hugg och slag
Vakthund, vakthund jag är din vakthund
Min heder är din trygghet, trohet är min lag
Du är trygg hos mig, jag är för alltid din
Och ingen djävul kommer någonsin röra vid ditt skinn
Varje ed är sann och de har svurits medan blodet rann
När jag bevisat vad jag kan
Din dobermann
Jag blir här till mitt bittra slut
evig kärlek falnar aldrig ut
Ditt namn har etsats till mitt liv
En länk av stål som glöder, som är explosiv
Hur kan jag föreställa mig
Ett liv av tomhet, övergiven utan dig
Det är den största skräck jag har
Att du ej längre skulle stanna kvar
Vakthund, vakthund jag är din vakthund
alltid tätt intill med både hugg och slag
Vakthund, vakthund, jag är din vakthund
Min heder är din trygghet, trohet är min lag
De satans jävlarna som vill ha dig
Ska få se rabiesattacker när de möter mig
Må fan ta frigjordhet åt helvete med din frihet
Jag är och förblir han
Din dobermann
Vakthund, vakthund jag är din vakthund
alltid tätt intill med både hugg och slag
Vakthund, vakthund, jag är din vakthund
Min heder är din trygghet, trohet är min lag
Du är trygg hos mig, jag är för alltid din
Och ingen djävul kommer någonsin röra vid ditt skinn
Varje ed är sann och de har svurits medan blodet rann
När jag bevisat vad jag kan
Din dobermann
De satans jävlarna som vill ha dig
Ska få se rabiesattacker när de möter mig
Må fan ta frigjordhet åt helvete med din frihet
Jag är och förblir han
Din dobermann
Som ett brev på posten..
.. kom årets första förkylning. Var nervös igår för att Lasse hade åkt på magsjuka när vi var där ute och käkade. Men istället blir jag dålig senare på kvällen och under natten i förkylning. Halsont, ont i nacken, hosta, snorig och feber. Visst den kan ju inte komma mer lägligt när jag ändå har blivit tillsagd att vila men ändå. Jag tycker att jag redan har fått nog, heeelt slut!
Men så åter tänker man på dem som har det värre. Mina tjejer i tråden har det tufft dem med, många av dem iaf. En del är inlagda på sjukhus eller kan inte röra sig alls. Så helt klart finns det dem som har det värre! Jag får ju iaf fortfarande sova i min egna säng, spendera tid med nära & kära och kan gå korta promenader eller hitta på saker när orken finns där. Så helt värdelöst är inte livet.
Vår Smula har 25 dagar baktid kvar idag, nu känns det att tiden börjar gå lite igen. Hoppas bara inte att jag behöver gå över tiden, är verkligen INTE inställd på det och jag tror att det kommer bli fruktansvärt tungt! Men nu när det har varit så mycket aktivitet så tycker jag det vore konstigt ifall jag skulle behöva det, men man ska aldrig säga aldrig så är det. Om man ska säga vilken maxtid jag har kvar så blir det 39 dagar som max och genast kändes det alldeles för mycket! Hoppas hoppas!
Har bokat bio ikväll med Stephie, Eric & Mercan. Får se hur det blir med den. Sammandragningarna höll sig ganska lugna igår kväll (på eftermiddagen var det full fart), så kanske det finns en chans att vi kan följa med iaf. Om nu inte feber och helvete börjar ställa till det ännu mer.
Ska försöka ta tag i skötbordstyget hade jag tänkt, får ta det hela i min takt tror jag. Men sen har jag en busig Wilma här med som mer än gärna vill gå ut, så ska försöka fixa det först.
Nicke kommer om 1 timme och 20 minuter, bad honom att försöka sluta tidigare idag faktiskt bara för att få lite peppning här hemma innan jag gräver ner mig. Hoppas att det fungerar. Annars är det bara att gilla läget :)
Ha en bra fredag!
Men så åter tänker man på dem som har det värre. Mina tjejer i tråden har det tufft dem med, många av dem iaf. En del är inlagda på sjukhus eller kan inte röra sig alls. Så helt klart finns det dem som har det värre! Jag får ju iaf fortfarande sova i min egna säng, spendera tid med nära & kära och kan gå korta promenader eller hitta på saker när orken finns där. Så helt värdelöst är inte livet.
Vår Smula har 25 dagar baktid kvar idag, nu känns det att tiden börjar gå lite igen. Hoppas bara inte att jag behöver gå över tiden, är verkligen INTE inställd på det och jag tror att det kommer bli fruktansvärt tungt! Men nu när det har varit så mycket aktivitet så tycker jag det vore konstigt ifall jag skulle behöva det, men man ska aldrig säga aldrig så är det. Om man ska säga vilken maxtid jag har kvar så blir det 39 dagar som max och genast kändes det alldeles för mycket! Hoppas hoppas!
Har bokat bio ikväll med Stephie, Eric & Mercan. Får se hur det blir med den. Sammandragningarna höll sig ganska lugna igår kväll (på eftermiddagen var det full fart), så kanske det finns en chans att vi kan följa med iaf. Om nu inte feber och helvete börjar ställa till det ännu mer.
Ska försöka ta tag i skötbordstyget hade jag tänkt, får ta det hela i min takt tror jag. Men sen har jag en busig Wilma här med som mer än gärna vill gå ut, så ska försöka fixa det först.
Nicke kommer om 1 timme och 20 minuter, bad honom att försöka sluta tidigare idag faktiskt bara för att få lite peppning här hemma innan jag gräver ner mig. Hoppas att det fungerar. Annars är det bara att gilla läget :)
Ha en bra fredag!
Graviditetsvecka 37 (36+1)
Smulan
Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.
Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro.
Jag
Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.
Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.
Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.
Full aktivitet..
Dags att uppdatera igen..
Gick på föräldrarträffen igår även fast det var lite si och så med mycket. Sammandragningarna/förvärkarna som jag hade igår 11-13.00 lugnade ner sig till ungefär 15.45 sen var det rajtantajtan igen.. Vi bestämde oss iaf för att gå på träffen hur eller hur, som jag sa till Nicke, händer det något så finns det kunniga människor där. Och mycket riktigt.. Den sista kvarten innan fikat fick jag 3 sd (förkortning av sammandragningar, förvärkar låter så jobbigt att säga just nu). Vid fikat blev det för mycket, fick prata med BM i eget rum. Hon ville göra en undersökning men det är svårt när det är så mycket folk och hon är själv så jag fick order om att dra raka vägen hem och ringa in till förlossningen.
Väl hemma ringde jag. Först sa dem åt mig att ta två panodil, vila och en vetekudde och sedan ringa tillbaka till dem hur eller hur efter en timme. Ringde efter en timme, inget resultat alls. Fick då tid en timme senare inne på förlossningen för undersökning. BM i telefonen sa att jag nog hade fått urinvägsinfektion och jag blev spritt språngande galen?! Urinvägsinfektion när man har så här jävla ont är kärringen dum i huvudet eller??
Återigen avtog det hela innan vi åkte in.. Låg vid ctg-kurvan och den visade att Smulan mådde perfekt och jag hade full aktivitet med sd. Därför ville dem också undersöka min livmodertapp, i v.28 var den 3,8 cm och nu var den 3 cm så jag är inte på någon gräns till att föda ännu. Däremot kunde dem inte säga ifall dem här 0,8 cm hade försvunnit nu under dagen eller ifall dem har hållt på att försvinna under en lång tid.
Fick iaf ta bricanyl för att försöka få stopp på det eftersom dem inte vill riskera att jag föder för tidigt, minst en vecka till ska den stanna. Har tackvare Bricanylen sovit som en stock inatt, men nu när man bara ändrar läge i sängen är det på gång med en sammandragning igen.. När jag rör på mig det vill säga går så kommer det rejäla. Har Bricanyl som jag ska ta när det är bedrövligt men inte så många eftersom förvärkarna ska sätta igång nästa vecka så sparar dem till nätterna istället så pass som det går. Så vila är det som gäller istället och dessutom är det viktigt att jag lyssnar på kroppen fick jag höra igår, för är det något måste jag ringa till dem med en gång.
Så nu är det väl bara att gilla läget återigen och hoppas på att kroppen lugnar ner sig lite.
Började ju dricka hallonbladste förra veckan.. Vet inte ifall det är det som spökar ordentligt. Men har inte druckit det på tre dagar så då tycker jag inte att det borde ge någon effekt nu..
Nu vet ni läget iaf. Falskt alarm och bebisen ska stanna minst en vecka till!
Gick på föräldrarträffen igår även fast det var lite si och så med mycket. Sammandragningarna/förvärkarna som jag hade igår 11-13.00 lugnade ner sig till ungefär 15.45 sen var det rajtantajtan igen.. Vi bestämde oss iaf för att gå på träffen hur eller hur, som jag sa till Nicke, händer det något så finns det kunniga människor där. Och mycket riktigt.. Den sista kvarten innan fikat fick jag 3 sd (förkortning av sammandragningar, förvärkar låter så jobbigt att säga just nu). Vid fikat blev det för mycket, fick prata med BM i eget rum. Hon ville göra en undersökning men det är svårt när det är så mycket folk och hon är själv så jag fick order om att dra raka vägen hem och ringa in till förlossningen.
Väl hemma ringde jag. Först sa dem åt mig att ta två panodil, vila och en vetekudde och sedan ringa tillbaka till dem hur eller hur efter en timme. Ringde efter en timme, inget resultat alls. Fick då tid en timme senare inne på förlossningen för undersökning. BM i telefonen sa att jag nog hade fått urinvägsinfektion och jag blev spritt språngande galen?! Urinvägsinfektion när man har så här jävla ont är kärringen dum i huvudet eller??
Återigen avtog det hela innan vi åkte in.. Låg vid ctg-kurvan och den visade att Smulan mådde perfekt och jag hade full aktivitet med sd. Därför ville dem också undersöka min livmodertapp, i v.28 var den 3,8 cm och nu var den 3 cm så jag är inte på någon gräns till att föda ännu. Däremot kunde dem inte säga ifall dem här 0,8 cm hade försvunnit nu under dagen eller ifall dem har hållt på att försvinna under en lång tid.
Fick iaf ta bricanyl för att försöka få stopp på det eftersom dem inte vill riskera att jag föder för tidigt, minst en vecka till ska den stanna. Har tackvare Bricanylen sovit som en stock inatt, men nu när man bara ändrar läge i sängen är det på gång med en sammandragning igen.. När jag rör på mig det vill säga går så kommer det rejäla. Har Bricanyl som jag ska ta när det är bedrövligt men inte så många eftersom förvärkarna ska sätta igång nästa vecka så sparar dem till nätterna istället så pass som det går. Så vila är det som gäller istället och dessutom är det viktigt att jag lyssnar på kroppen fick jag höra igår, för är det något måste jag ringa till dem med en gång.
Så nu är det väl bara att gilla läget återigen och hoppas på att kroppen lugnar ner sig lite.
Började ju dricka hallonbladste förra veckan.. Vet inte ifall det är det som spökar ordentligt. Men har inte druckit det på tre dagar så då tycker jag inte att det borde ge någon effekt nu..
Nu vet ni läget iaf. Falskt alarm och bebisen ska stanna minst en vecka till!
V.37 (36+0)
Idag när jag skulle skriva på Facebook vilken vecka jag är i, vet att det alltid bryts på onsdagar, så var jag tvungen att gå in på Familjeliv och kolla i kalendern. VECKA 37 36+0. Helt j*vla otroligt. Jag tycker att tiden går så sakta men inte veckorna.. Nu är det alltså 3 veckor och 6 dagar kvar tills vi är beräknade.. Det är ju helt galet. Jag förstår det verkligen inte.
Tvi tvi ta i trä, foglossningen har faktiskt börjat ge med sig. Jag har mina aningar om att det är tackvare Wilma. Nu måste jag röra på mig mer, innan har man varit stilla, vilat så fort det gör ont och på så sätt säkert blivit stel. Nu har jag inget val, behöver Wilma kissa måste jag faktiskt gå ut med henne och jag tror det gör gott för kroppen sålänge jag tar det i min takt. Så tack älskade Hund för att jag får röra på mig!
Har återigen haft massor av sammandragningar, drog igång igår vid åtta tiden.. Och har fortsatt hela natten och jag har dem fortfarande. Har testat det mesta emot dem. Tagit två panodil, en varm dusch och ett bad men inget hjälper. Antingen är det något på gång, bara vänta på att dem blir kraftigare och går över till värkar. Eller så håller kroppen bara på och förbereder sig ordentligt. Dessutom har det börjar sippra ut mer och mer råmjölk helt plötsligt sådär bara, så nu händer det lite.. Har ringt till MVC och pratat med dem i receptionen och frågade helt enkelt, gör dem här sammandragningarna någon nytta, ska dem göra såhär ont. Och ja fick väl det svar jag redan visste. Dem gör nytta, tränar mig inför förlossningen. Hoppas också att dem påverkar tappen nu så ungen vill titta ut snart hoho! Skulle egentligen vilja göra ett ultraljud för att kolla om tappen blivit påverkad något hittils men är för feg för att be om det, barnsliga jag! Nu är det väl bara att vänta på att dem blir kraftigare, vilket kan ta fleeeeera veckor.
Idag händer inte så mycket under dagen. Ska ut och promenera med Wilma. Fixa lunch till Nicke, sedan är det väl lite vila på schemat som vanligt, käka lite igen och ta en till promenad med Wilma. Ska dessutom förbi apoteket och hämta min baby-to-be-box, hoppas den innehåller mycket kul! Sen är det dags för sista föräldrarutbildning träffen. Känns faktiskt skönt att den är över sedan. Tycker bara det är jobbigt att sitta där. Folk tittar så, jag klarar inte det riktigt nu, blir liksom något irritationsmoment bara. Idag skulle vi tydligen avsluta med någon mediation mellan oss föräldrar och bebisen, vi ska helt enkelt mysa med magen :) Det är däremot lite spännande kan jag tycka!
Ännu en viktkurva att lägga in :) Väger nu 72 kg börjar känna mig ganska tung nu förmina små 161 cm.. Har gått upp 10 kg hittils.
Nähe dags att göra något. Hejsvejs!
Tvi tvi ta i trä, foglossningen har faktiskt börjat ge med sig. Jag har mina aningar om att det är tackvare Wilma. Nu måste jag röra på mig mer, innan har man varit stilla, vilat så fort det gör ont och på så sätt säkert blivit stel. Nu har jag inget val, behöver Wilma kissa måste jag faktiskt gå ut med henne och jag tror det gör gott för kroppen sålänge jag tar det i min takt. Så tack älskade Hund för att jag får röra på mig!
Har återigen haft massor av sammandragningar, drog igång igår vid åtta tiden.. Och har fortsatt hela natten och jag har dem fortfarande. Har testat det mesta emot dem. Tagit två panodil, en varm dusch och ett bad men inget hjälper. Antingen är det något på gång, bara vänta på att dem blir kraftigare och går över till värkar. Eller så håller kroppen bara på och förbereder sig ordentligt. Dessutom har det börjar sippra ut mer och mer råmjölk helt plötsligt sådär bara, så nu händer det lite.. Har ringt till MVC och pratat med dem i receptionen och frågade helt enkelt, gör dem här sammandragningarna någon nytta, ska dem göra såhär ont. Och ja fick väl det svar jag redan visste. Dem gör nytta, tränar mig inför förlossningen. Hoppas också att dem påverkar tappen nu så ungen vill titta ut snart hoho! Skulle egentligen vilja göra ett ultraljud för att kolla om tappen blivit påverkad något hittils men är för feg för att be om det, barnsliga jag! Nu är det väl bara att vänta på att dem blir kraftigare, vilket kan ta fleeeeera veckor.
Idag händer inte så mycket under dagen. Ska ut och promenera med Wilma. Fixa lunch till Nicke, sedan är det väl lite vila på schemat som vanligt, käka lite igen och ta en till promenad med Wilma. Ska dessutom förbi apoteket och hämta min baby-to-be-box, hoppas den innehåller mycket kul! Sen är det dags för sista föräldrarutbildning träffen. Känns faktiskt skönt att den är över sedan. Tycker bara det är jobbigt att sitta där. Folk tittar så, jag klarar inte det riktigt nu, blir liksom något irritationsmoment bara. Idag skulle vi tydligen avsluta med någon mediation mellan oss föräldrar och bebisen, vi ska helt enkelt mysa med magen :) Det är däremot lite spännande kan jag tycka!
Ännu en viktkurva att lägga in :) Väger nu 72 kg börjar känna mig ganska tung nu förmina små 161 cm.. Har gått upp 10 kg hittils.
Nähe dags att göra något. Hejsvejs!
28 dagar kvar!
Inatt var det igång. Jag trodde verkligen att det var dags, jag började planera i huvudet.. Hur långt skulle det gå innan jag ringer förlossningen?, Hur lång tid det skulla ta att åka med Wilma till Slycke?, Skulle jag gå till bilen eller be Nicke hämta den?, Vad stod kvar på packningslistan till BB?, Är mobilen laddad?, När ska vi börja klocka?..
Började med sammandragningar på kvällen, onda sådanan så jag vet inte ifall det var förvärkar.. Drack min kopp med hallonbladste och sammandragningarna blev värre och smulan blev precis galen där inne utav all spänning. Vi gick iaf och la oss efter att ha duschat en riktigt varm dusch. Vaknade från 23.30-03.20 varje gång det kom en sammandragning. Vaknade igen vid fyra av att jag skulle vända mig och det knäppte till i nedre delen och det blev blött.. Nu gick vattnet tänkte jag. Har läst att det ska rinna mer när man reser sig upp, går eller trycker på. Testade allt, men nej inget mer kom. La mig igen och tänkte att det var väl en rejäl flytning.. Vaknade igen vid sex av att det var blött på lakanet, inte mycket, men det var där. Testade att resa mig, gå och trycka. Inget hände.. Sammandragningarna hade avtagit men kom återigen när jag vaknade vid sju.. Dem höll på till åtta sen la dem av igen. Vid halv elva gick jag ut i köket och bredde mackor då smällde det till igen och det blev blött, snabbt till toan, testade att trycka men inte faaaan kom det något mer..
Har varit ute på två promenader. Har lite sammandragningar som kommer och går, inte alls regelbundna. Mensvärk i både mage och rygg och en ond känsla i ljumskarna..
Åhhh, jag blir så irriterad! Kroppen spelar mig verkligen ett spratt. Jag var verkligen inställd på att det var något på gång. Jag hade den känslan, sen ska det bara sluta och komma lite ibland.. Och att vattnet gick är jag nu väldigt osäker på eftersom det är så lugnt! Och dessutom kom det ju inget niagrafall utan det kom ju bara "dutt"vis..
Vi får väl gott vänta på vår lilla Smula!
Började med sammandragningar på kvällen, onda sådanan så jag vet inte ifall det var förvärkar.. Drack min kopp med hallonbladste och sammandragningarna blev värre och smulan blev precis galen där inne utav all spänning. Vi gick iaf och la oss efter att ha duschat en riktigt varm dusch. Vaknade från 23.30-03.20 varje gång det kom en sammandragning. Vaknade igen vid fyra av att jag skulle vända mig och det knäppte till i nedre delen och det blev blött.. Nu gick vattnet tänkte jag. Har läst att det ska rinna mer när man reser sig upp, går eller trycker på. Testade allt, men nej inget mer kom. La mig igen och tänkte att det var väl en rejäl flytning.. Vaknade igen vid sex av att det var blött på lakanet, inte mycket, men det var där. Testade att resa mig, gå och trycka. Inget hände.. Sammandragningarna hade avtagit men kom återigen när jag vaknade vid sju.. Dem höll på till åtta sen la dem av igen. Vid halv elva gick jag ut i köket och bredde mackor då smällde det till igen och det blev blött, snabbt till toan, testade att trycka men inte faaaan kom det något mer..
Har varit ute på två promenader. Har lite sammandragningar som kommer och går, inte alls regelbundna. Mensvärk i både mage och rygg och en ond känsla i ljumskarna..
Åhhh, jag blir så irriterad! Kroppen spelar mig verkligen ett spratt. Jag var verkligen inställd på att det var något på gång. Jag hade den känslan, sen ska det bara sluta och komma lite ibland.. Och att vattnet gick är jag nu väldigt osäker på eftersom det är så lugnt! Och dessutom kom det ju inget niagrafall utan det kom ju bara "dutt"vis..
Vi får väl gott vänta på vår lilla Smula!
Du vet att du är höggravid när...
Gör tjockstil på dem som stämmer in väldigt bra här, hoho!
- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp. (Oftast 2 mil)
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören. (Tar på mig skorna)
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor. (Fötterna svullnar ju upp så man får nageltrång också)
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan. (Lyftkran?)
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet. (Eller köper en pall på IKEA för 39 kr)
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen. (Tur att Nicke är både lång och "stark")
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom.. (Fast föredrar hellre Desperate Houswifes reprisen och OC)
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter. (Eller börjar gråta för att vi faktiskt inte har några makaroner hemma eller för att Nicke tuggar chips med öppen mun)
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner. (INTE SÄRA EMMIE!)
- Allt är väldigt irriterande...
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Måste lägga till en egen också!!!
- När du rasar hela berget med färska rödbetor på maxi så alla folk runtomkring börja plocka upp efter dig eftersom du inte når ner HAHAHA!!
Roligt nöje såhär en söndag kväll :)
- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp. (Oftast 2 mil)
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören. (Tar på mig skorna)
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor. (Fötterna svullnar ju upp så man får nageltrång också)
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan. (Lyftkran?)
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet. (Eller köper en pall på IKEA för 39 kr)
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen. (Tur att Nicke är både lång och "stark")
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom.. (Fast föredrar hellre Desperate Houswifes reprisen och OC)
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter. (Eller börjar gråta för att vi faktiskt inte har några makaroner hemma eller för att Nicke tuggar chips med öppen mun)
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner. (INTE SÄRA EMMIE!)
- Allt är väldigt irriterande...
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Måste lägga till en egen också!!!
- När du rasar hela berget med färska rödbetor på maxi så alla folk runtomkring börja plocka upp efter dig eftersom du inte når ner HAHAHA!!
Roligt nöje såhär en söndag kväll :)
En bra natt
Har sovit skönt inatt, nästan lite för djupt så man känner sig lite sådär halvgo i huvudet.
Har hunnit med lite redan idag. Wilmas morgonprommenad (gick rätt sakta och fick ta mig några pauser), diskat disken och käkat frukost. Jag lät Nicke sova tills han vaknade idag, han behövde det :)
Tänkte börja med att uppdatera från fredagens BM-besök. Jag fick skriva på papper som ska vidare till BVC. Sen satt vi och pratade om hur jag mår. Nästa gång ska vi skriva några meningar till förlossningen om hur min graviditet har varit och om jag har några speciella önskemål vid födandet eller efter. Vi tog blodtrycket, sittandes var det 120/90 (undertrycket fortfarande för högt) men i liggandes läge gick undertrycket ner till 85 vilket var bra. Så det var skönt det :) SF-måttet mätte något mellan 36-38 cm. Glömde fråga BM exakt men jag såg var hon höll tummen. Och vi som trodde att måttet inte skulle bli mycket större efter livmodern låg så högt upp förra gången, men på 2 veckor har jag vuxit 4-6 cm!! Huvudet låg fortfarande neråt. BM blev dock lite orolig och började prata om att mitt bäcken kanske är för smalt trots allt. (Kommer inte ihåg ifall detta mättes under ultraljudet). För Smulan har inte sjunkit ett dugg och då har hon legat med huvudet neråt i 6 veckor.. Så BM började prata om kejsarsnitt och allt möjligt. Är lite små nervös för fick ju ingen tid för att kolla upp detta och mäta mitt bäcken utan jag ska avvakta till nästa BM-besök som är den 29 mars.. Får hoppas att bäckenet inte är för smalt och att allt är som det ska, vill få nytta av min foglossning nu och dessutom känns det lite oroligt att vänta ända till 38 fulla veckor innan man får svar på ifall så är fallet... Man kan ju faktiskt föda tidigare :P Och jag vill ju inte ligga och våndas på förlossningen ifall jag är för trång. Men nu är det bara ta en sak i taget, det var ju bara en risk att så var fallet så vi målar inte fan på väggen ännu!!
Idag under Wilmas morgon promenaden kom det några sammandragningar påsmygandes, en så pass så jag fick stanna och andas. Har haft ganska mycket sd senaste dagarna. Slemproppen började lossna i delar i torsdags, fortsatte en skvätt i fredags med. Har sedan torsdags kväll haft "mensvärk" och värk i ryggen som kommer och går lite.. Trodde nästan att det var på gång i fredags men icke, Smulan har hållt sig inne. Har dessutom sprungit på toaletten och gjort nr 2 minst 4 gånger om dagen (inte vanligt för att vara mig). Men inte har det hänt något här inte... Idag är mensvärken snäppet värre och det kommer små värkar nere i underlivet, ryggen värker den med men tror det beror på bäckenet. Får helt enkelt se om något är på gång eller ifall slemproppen bara kände för att släppa i lite delar (den återbildas hela tiden).
Det slog mig i morse när jag skulle gå på toan. Igår var det exakt en månad till beräknat datum, idag är det alltså mindre än en månad kvar.. 30 dagar.. Så himla häftigt! Har gått 36 fulla veckor på onsdag
Nu ska jag in i duschen en snabbis sen ska vi ut till Slycke, skidskytte snart, får vi inte missa :)
Har hunnit med lite redan idag. Wilmas morgonprommenad (gick rätt sakta och fick ta mig några pauser), diskat disken och käkat frukost. Jag lät Nicke sova tills han vaknade idag, han behövde det :)
Tänkte börja med att uppdatera från fredagens BM-besök. Jag fick skriva på papper som ska vidare till BVC. Sen satt vi och pratade om hur jag mår. Nästa gång ska vi skriva några meningar till förlossningen om hur min graviditet har varit och om jag har några speciella önskemål vid födandet eller efter. Vi tog blodtrycket, sittandes var det 120/90 (undertrycket fortfarande för högt) men i liggandes läge gick undertrycket ner till 85 vilket var bra. Så det var skönt det :) SF-måttet mätte något mellan 36-38 cm. Glömde fråga BM exakt men jag såg var hon höll tummen. Och vi som trodde att måttet inte skulle bli mycket större efter livmodern låg så högt upp förra gången, men på 2 veckor har jag vuxit 4-6 cm!! Huvudet låg fortfarande neråt. BM blev dock lite orolig och började prata om att mitt bäcken kanske är för smalt trots allt. (Kommer inte ihåg ifall detta mättes under ultraljudet). För Smulan har inte sjunkit ett dugg och då har hon legat med huvudet neråt i 6 veckor.. Så BM började prata om kejsarsnitt och allt möjligt. Är lite små nervös för fick ju ingen tid för att kolla upp detta och mäta mitt bäcken utan jag ska avvakta till nästa BM-besök som är den 29 mars.. Får hoppas att bäckenet inte är för smalt och att allt är som det ska, vill få nytta av min foglossning nu och dessutom känns det lite oroligt att vänta ända till 38 fulla veckor innan man får svar på ifall så är fallet... Man kan ju faktiskt föda tidigare :P Och jag vill ju inte ligga och våndas på förlossningen ifall jag är för trång. Men nu är det bara ta en sak i taget, det var ju bara en risk att så var fallet så vi målar inte fan på väggen ännu!!
Idag under Wilmas morgon promenaden kom det några sammandragningar påsmygandes, en så pass så jag fick stanna och andas. Har haft ganska mycket sd senaste dagarna. Slemproppen började lossna i delar i torsdags, fortsatte en skvätt i fredags med. Har sedan torsdags kväll haft "mensvärk" och värk i ryggen som kommer och går lite.. Trodde nästan att det var på gång i fredags men icke, Smulan har hållt sig inne. Har dessutom sprungit på toaletten och gjort nr 2 minst 4 gånger om dagen (inte vanligt för att vara mig). Men inte har det hänt något här inte... Idag är mensvärken snäppet värre och det kommer små värkar nere i underlivet, ryggen värker den med men tror det beror på bäckenet. Får helt enkelt se om något är på gång eller ifall slemproppen bara kände för att släppa i lite delar (den återbildas hela tiden).
Det slog mig i morse när jag skulle gå på toan. Igår var det exakt en månad till beräknat datum, idag är det alltså mindre än en månad kvar.. 30 dagar.. Så himla häftigt! Har gått 36 fulla veckor på onsdag
Nu ska jag in i duschen en snabbis sen ska vi ut till Slycke, skidskytte snart, får vi inte missa :)
Viktkurvan v.0-36
Kurvan går uppåt, tycker jag följer min egna bra :) Går upp ca 1 kg i veckan nu.
Denna jävla tomhet återigen..
Det känns som jag har krypit tillbaka två år. Då mycket var ett helvete. Jag ska väl egentligen vara mer än nöjd med min situation just nu men jag känner mig bara utmattad. Utmattad är verkligen det rätta ordet, för jag är helt nere i botten.
Det finns så mycket runt omkring som spelar roll, det är inte bara det jag har här. Men det känns som jag inte spelar någon roll runtomkring, känns som att jag får det bevisat varje dag. Det går att skylla mycket på att jag är inne mycket i mitt. Men vem skulle inte vara det? Det här har ju blivit mitt liv nu, ingen dag är den andra lik och jag har fått lära mig att leva i nuet. Jag har ju levt det här sedan den 15 december. Och ibland har man varken lust eller ork längre, det går alltid till en gräns. Men för det känner jag att man inte behöver skjutas åt sidan, jag försöker så gott jag kan. Det finns så många bollar i luften, så många frågetecken som jag aldrig kommer få svar på. Jag får väl bara godta att jag är det Svartafåret.
Hade behövt följa med herrskapet ner till Thailand en sväng. Bara få byta miljö, sluta tänka och bara vara. Niklas planerade Smulans ankomst bra som vi brukar skämta om här hemma. Förra våren sa jag nämligen att jag skulle med ner till värmen, Nicke var inte alls sugen och han ville absolut inte att jag skulle åka bort ifrån honom i två veckor. Så som sagt han planerade det hela bra! HOHO. Men vi har en Smula på gång iaf, det är det inte alla som har! Så det kunde har varit mycket, mycket värre!
Ja, det är en riktig skitdag och gråtfyllda ögon och en snortungt huvud har funnits med hela tiden. Vill nu bara att Niklas ska komma hem så vi kan hålla om varandra lite, hans famn hjälper alltid ett tungt hjärta.
"Det är lycka att vara älskad, trots att man är den man är."
Det finns så mycket runt omkring som spelar roll, det är inte bara det jag har här. Men det känns som jag inte spelar någon roll runtomkring, känns som att jag får det bevisat varje dag. Det går att skylla mycket på att jag är inne mycket i mitt. Men vem skulle inte vara det? Det här har ju blivit mitt liv nu, ingen dag är den andra lik och jag har fått lära mig att leva i nuet. Jag har ju levt det här sedan den 15 december. Och ibland har man varken lust eller ork längre, det går alltid till en gräns. Men för det känner jag att man inte behöver skjutas åt sidan, jag försöker så gott jag kan. Det finns så många bollar i luften, så många frågetecken som jag aldrig kommer få svar på. Jag får väl bara godta att jag är det Svartafåret.
Hade behövt följa med herrskapet ner till Thailand en sväng. Bara få byta miljö, sluta tänka och bara vara. Niklas planerade Smulans ankomst bra som vi brukar skämta om här hemma. Förra våren sa jag nämligen att jag skulle med ner till värmen, Nicke var inte alls sugen och han ville absolut inte att jag skulle åka bort ifrån honom i två veckor. Så som sagt han planerade det hela bra! HOHO. Men vi har en Smula på gång iaf, det är det inte alla som har! Så det kunde har varit mycket, mycket värre!
Ja, det är en riktig skitdag och gråtfyllda ögon och en snortungt huvud har funnits med hela tiden. Vill nu bara att Niklas ska komma hem så vi kan hålla om varandra lite, hans famn hjälper alltid ett tungt hjärta.
"Det är lycka att vara älskad, trots att man är den man är."
Idag är det mycket som...
...snurrar runt i mitt huvud. Har en ganska OFF-dag, men ändå så har jag mina ljusglimtar.
Vaknade. Tog mig två mackor och en skål youghurt. Gick igenom reklamen och sedan satte jag mig framför datorn för att titta på "En unge i minuten". Har kollat igenom halva programmet. Ska ta resten snart. Det verkar iaf vara ett helt fantastiskt program. Många därute säger, "du ska inte titta på sånt, det är inte bra, du blir rädd". Men Nej, jag blir inte rädd. Vad är det att vara rädd för? Bara för att en viss människas kropp reagerar på ett visst sätt är det inte säkert att min kropp reagerar på samma. Vi är olika, att folk inte förstår det. Jag litar fullständigt på barnmorskor, läkarstudenter & förlossningsläkare uppe på BB. Dem kan det här bättre än någon annan, dem vet hur jag ska göra och som förstföderska ser jag detta som en lärdom, en lektion i att föda barn. Jag är deras! Ser framemot förlossningen något så grymt! Ska bli spännande att se hur ont det faktiskt gör, för ONT det kommer det göra! Ska dessutom bli en mysig upplevelse, väntan och känslan av att för varje värk komma närmre och närmre våran bebis. Och jag tror att Nicke och jag kommer ha väldigt roligt den dagen, man kan skratta även när det för fruktansvärt ont, iaf kan jag det :)
Dagen fortsatte iaf, efter halv "En unge i minuten" med en varm dusch och sedan var det dags att börjar med lunchen. Idag blev det Spagetti och Köttfärssås. Gjorde storportioner idag, så vi fryste in en hel del. Har börjat med det nu, med tips ifrån BM att ha lite mat i frysen tills man kommer hem och det har hon nog rätt i. Tror man kommer glömma bort sin hunger när man bara vill sitta och mysa med tillskottet hela tiden.
Efter att Nicke gick tillbaka till jobbet drog jag igång med storstädning här hemma. Har dammat vardagsrummet, sovrummet, skurat av heeela badrummet med duschslang och "lukta gott". Dessutom spikade jag upp tavlan ovanför sängen och en tavla ovanför bebisbyrån. Tre väntar jag med, är inte nöjd med ramarna.. Ska dessutom fortsätta vara lite kreaktiv inne i sovrummet idag. Flyttade om igår, blev inte nöjd, så flyttade tillbaka idag. Och bebiskorgen hamnade på min sida, får se vilket rabalder det blir om det sen när Nicke kommer hem. Han har nämligen fått för sig att Smulan ska stå på hans sida och han ska langa honom/henne till mig när jag ska amma om natten. Tror inte det kommer bli så lyckat, men han får gärna försöka haha!
Läser hit och dit om mycket just nu. Därför en hel del tankar idag. Känner att gå hemma ensam om dagarna har börjat sätta sig lite på psyket, man tänker helt enkelt för mycket och det kan förstöra en hel dag. Men det har inte gått för långt ännu så det är bra det! Som sagt läser.. Läser om det mesta. Men en del som jag har svårt för. Det kryper i mig, att man inte kan få säga. För jag är rent utsagt rädd och det har jag fler i min omgivning som är och speciellt efter det senaste. Jag har inte varit ensam om det. Och som Nicke säger, något är verkligen fel där. Önskar jag kunde säga, bara få ge en varning i allt elände, men Nej. Känner mig på någotvis sviken också. Känns som jag inte har min sida kvar, vilket jag trodde. Trodde det här var starkare än det där. Men jag misstog mig nog. (Nu blev det såhär djupt igen, som ingen förstår, men det är lite meningen, måste skriva av mig.)
Imorgon kommer Wilma hit och ska bo här i över två veckor!!! Ska bli så himla roligt. Hon är ju som jag har skrivit tidigare mer människa än hund så vi kan nog ha det rätt mysigt framför TV:n. Känner dock ångest över att mamma och pappa ska vara borta sålänge. Och så himla långt borta! Blir alltid nervös och speciellt nu när man har så himla mycket hormoner som pumpar runt i hela kroppen. Men vi ska prata med dem via skype, så jag och wilma får väl sitta här i soffan och smila upp oss i webbkameran någongång ibland haha!
Ska bjuda mamma och pappa på lunch imorgon innan dem åker, så det blir ett ordentligt hejdå iaf :)
Nicke är krasslig.. Han kom hem idag feberrosig om kinderna, så troligtvis skulle han ta sig hem tidigare och försöka stanna hemma imorgon och piggna till. Tror han behöver det. Min lilla ärthjärna hade ju dessutom tagit en massagetid på jobbet idag (något som han verkligen behöver, så stel och stressad som han är) men inte så bra gjort med feber i kroppen. Får hoppas att det inte sätter igång så det blir värre. Nu längtar vi båda tills lördag. DÅ har han haft sitt sista "måste" jobb och vi kan pusta ut båda två. Och speciellt han, gör ont i en att se hur stressad han är mellanåt..
Blev ett ganska långt inlägg idag, men jag bjuder på det. Snart är det OC, dagens måste som alltid!
Vaknade. Tog mig två mackor och en skål youghurt. Gick igenom reklamen och sedan satte jag mig framför datorn för att titta på "En unge i minuten". Har kollat igenom halva programmet. Ska ta resten snart. Det verkar iaf vara ett helt fantastiskt program. Många därute säger, "du ska inte titta på sånt, det är inte bra, du blir rädd". Men Nej, jag blir inte rädd. Vad är det att vara rädd för? Bara för att en viss människas kropp reagerar på ett visst sätt är det inte säkert att min kropp reagerar på samma. Vi är olika, att folk inte förstår det. Jag litar fullständigt på barnmorskor, läkarstudenter & förlossningsläkare uppe på BB. Dem kan det här bättre än någon annan, dem vet hur jag ska göra och som förstföderska ser jag detta som en lärdom, en lektion i att föda barn. Jag är deras! Ser framemot förlossningen något så grymt! Ska bli spännande att se hur ont det faktiskt gör, för ONT det kommer det göra! Ska dessutom bli en mysig upplevelse, väntan och känslan av att för varje värk komma närmre och närmre våran bebis. Och jag tror att Nicke och jag kommer ha väldigt roligt den dagen, man kan skratta även när det för fruktansvärt ont, iaf kan jag det :)
Dagen fortsatte iaf, efter halv "En unge i minuten" med en varm dusch och sedan var det dags att börjar med lunchen. Idag blev det Spagetti och Köttfärssås. Gjorde storportioner idag, så vi fryste in en hel del. Har börjat med det nu, med tips ifrån BM att ha lite mat i frysen tills man kommer hem och det har hon nog rätt i. Tror man kommer glömma bort sin hunger när man bara vill sitta och mysa med tillskottet hela tiden.
Efter att Nicke gick tillbaka till jobbet drog jag igång med storstädning här hemma. Har dammat vardagsrummet, sovrummet, skurat av heeela badrummet med duschslang och "lukta gott". Dessutom spikade jag upp tavlan ovanför sängen och en tavla ovanför bebisbyrån. Tre väntar jag med, är inte nöjd med ramarna.. Ska dessutom fortsätta vara lite kreaktiv inne i sovrummet idag. Flyttade om igår, blev inte nöjd, så flyttade tillbaka idag. Och bebiskorgen hamnade på min sida, får se vilket rabalder det blir om det sen när Nicke kommer hem. Han har nämligen fått för sig att Smulan ska stå på hans sida och han ska langa honom/henne till mig när jag ska amma om natten. Tror inte det kommer bli så lyckat, men han får gärna försöka haha!
Läser hit och dit om mycket just nu. Därför en hel del tankar idag. Känner att gå hemma ensam om dagarna har börjat sätta sig lite på psyket, man tänker helt enkelt för mycket och det kan förstöra en hel dag. Men det har inte gått för långt ännu så det är bra det! Som sagt läser.. Läser om det mesta. Men en del som jag har svårt för. Det kryper i mig, att man inte kan få säga. För jag är rent utsagt rädd och det har jag fler i min omgivning som är och speciellt efter det senaste. Jag har inte varit ensam om det. Och som Nicke säger, något är verkligen fel där. Önskar jag kunde säga, bara få ge en varning i allt elände, men Nej. Känner mig på någotvis sviken också. Känns som jag inte har min sida kvar, vilket jag trodde. Trodde det här var starkare än det där. Men jag misstog mig nog. (Nu blev det såhär djupt igen, som ingen förstår, men det är lite meningen, måste skriva av mig.)
Imorgon kommer Wilma hit och ska bo här i över två veckor!!! Ska bli så himla roligt. Hon är ju som jag har skrivit tidigare mer människa än hund så vi kan nog ha det rätt mysigt framför TV:n. Känner dock ångest över att mamma och pappa ska vara borta sålänge. Och så himla långt borta! Blir alltid nervös och speciellt nu när man har så himla mycket hormoner som pumpar runt i hela kroppen. Men vi ska prata med dem via skype, så jag och wilma får väl sitta här i soffan och smila upp oss i webbkameran någongång ibland haha!
Ska bjuda mamma och pappa på lunch imorgon innan dem åker, så det blir ett ordentligt hejdå iaf :)
Nicke är krasslig.. Han kom hem idag feberrosig om kinderna, så troligtvis skulle han ta sig hem tidigare och försöka stanna hemma imorgon och piggna till. Tror han behöver det. Min lilla ärthjärna hade ju dessutom tagit en massagetid på jobbet idag (något som han verkligen behöver, så stel och stressad som han är) men inte så bra gjort med feber i kroppen. Får hoppas att det inte sätter igång så det blir värre. Nu längtar vi båda tills lördag. DÅ har han haft sitt sista "måste" jobb och vi kan pusta ut båda två. Och speciellt han, gör ont i en att se hur stressad han är mellanåt..
Blev ett ganska långt inlägg idag, men jag bjuder på det. Snart är det OC, dagens måste som alltid!
34+5 eller 34+6?
- Första dagen for din senaste mens var 06-Jul-2010
- Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 12-Apr-2011
- Du är gravid i vecka 34+6
- Bebisen väger c:a 2592 gram. *
- Bebisen är c:a 47,2 cm från hjässa till fot. *
- Du har klarat av 87,1% av graviditeten.
- Du har 35 dagar till förlossningen.
- Din första trimester varar från 06-Jul-2010 till 04-Oct-2010
- Din andra trimester varar från 05-Oct-2010 till 01-Jan-2011
- Din tredje trimester varar från 02-Jan-2011 till 12-Apr-2011
* Siffrorna avser genomsnittsbebisen och bygger på medelvärden för ett stort antal foster. Ref: Lagercrantz, H. (2003).
Smulan
Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.
Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.
Jag
Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.
Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.
Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!
Enligt Familjelivsräknare är jag idag 34+5. Enligt Blimamma:s räknare är jag 34+6. Upptäckte detta idag att dem räknar olika.. Men det är för att Familjelivsräknare räknar att BF-dagen är 39+6 medan Blimamma:s är 40+0.. Tog iaf text ifrån v.35 vilket jag går in i imorgon enligt Blimamma och på onsdag enligt Familjeliv. Men en dag hit eller dit vad gör det?
Bebis är stor nu iaf!! Och det märks vill jag lova.. Börjar bli tung och varenda rörelse känns ordentligt. Bäckenet tar bara mer och mer stryk nu. Har haft en ganska dålig helg, haft ont hela dagar, i vanliga fall kommer det efter lunch men nu har det startat såfort man kliver ur sängen. Men det är väl dags för den tiden nu. Inte långt kvar, bara kämpa på! Hoppas det lättar lite för mig sen när Smulan väl är ute, foglossningen kommer ju garanterat vara där men jag är ju inte lika tung och har inget huvud som gnider runt i bäckenet. Längtar så galet nu!
Har tagit min första kopp hallonbladste idag. Får se om jag får några sammandragningar.. (har jag ju iaf). Men det ska ju tydligen underlätta för livmodern och vara bra för amningen plus att det kan göra att man inte blöder lika mycket efter förlossningen. Hoppas det hjälper! Förr sa's det också att det påskyndade förlossningen med men jag tror inte riktigt på det. Men gör det, det så gör det inget för min del ;)
Hoppas alla har det bra där ute!
Soliga Lördag
Jag ser ut som en boll! Så himla vattenfylld.. Men va fasen gör det? Snart har vi bebis HOHO!
Graviditetsvecka 35 (34+1)
Ousch! Igår har verkligen varit en botten-toppen-botten dag.. Först vakna trött som vanligt, huvudvärk så inihelvete. Men det är ju inget ovanligt eller hur? Men förhoppningsvis så ska väl detta fixa sig snart.
Första träffen på föräldrarutbildningen igår. Niklas och jag var yngst vilket vi hade befarat. Alla var 29 år och äldre. Hade varit kul om det fanns någon mer i "vår" ålder. Men ändå är man så van vid att umgås med dem som är lite äldre nu så det gjorde inte så mycket. Vi började med att presentera varandra genom en lek. Ett annorlunda sätt och dessutom fick Nicke sköta snacket hoho! Efter det gick vi igenom olika smärtlindring man kunde använda sig av hemma innan man åkte in till förlossningen, när man ska kontakta förlossningen osv. Vi tittade också på en film där vi fick följa två förlossningar. En mycket trevlig stund måste jag säga :)
Vaknade idag... återigen med huvudvärk.. Tog mig i kragen och ringde till förlossningen för att kunna få lite hjälp mot huvudvärken. Tanken från min sida var att jag ville träffa en läkare som kanske kunde skriva ut något smärtstillande åt mig. (Har ju inte fått tid hos läkaren på mvc föen 29 amrs och så länge kan jag inte vänta, jag behöver få sova). Men koordinatorn på förlossningen hade misstankar om att jag hade havandeskapsförgiftning så därför fick jag åka dit på besök. Självklart hade jag inte havandeskapsförgiftning vilket jag redan hade förstått eftersom jag vet att min huvudvärk beror på att jag är trött för att jag sover dåligt pga min foglossning och mina sammandragningar/förvärkar och visst hade jag helt rätt i det! Förlossningsläkaren som jag träffade frågade mig mycket om hur jag egentligen hade haft det och har det i graviditeten. Hon tyckte det var uruselt att ingen hade tagit foglossningen på allvar, att jag inte har fått mer hjälp än jag fått men ändå sa hon "att nu när du är så nära slutet se det positiva i det här, du har ett mycket bra bäcken för att föda barn och förhoppningsvis blir det en lätt förlossningen för dig tackvare det." UNDERBART!
Berättade även att jag har försökt att få tabletter för huvudet utskrivet på mvc men att läkaren inte hade rättigheter till det och även det tyckte hon var riktigt pinsamt dåligt! Så nu har jag fått smärtstillande utskrivet för både foglossningen och huvudvärken. Fick första tabletterna på förlossningen och kände mig lagom lullig, det hänger i fortfarande om vi ska vara sådana ;) HOHO!!
Dessutom kände hon mycket på magen idag och berättade att huvudet hade åkt ner ordentligt nu så trycket på mina revben borde släppa närsomhelst! Dessutom kände hon alla delar av bebisen väldigt ytligt, vilket jag visst var tidig med, men hon tyckte att det var jätte bra. Vet inte vad det innebär, men hoppas på att det kanske är ett bevis på att det snart är dags :D
Idag blir det lugn och ro resten av dagen. Nicke är dålig och har lovat att komma hem tidigare. Han har hostat och haft ont i halsen sedan 3 dagar tillbaka och idag var han riktigt blek och feberrosig om kinderna. Dessutom fick han näsblod inne på förlossningen och ett blodkäl i ögat sprack. Tror det är väldigt stressigt för honom just nu och mycket energi har nog lagts på mig. Så idag ska jag försöka rå om honom ordentligt. Och vi ska beställa pizza för att både slippa laga mat och diska. Det får man ibland ;)
Imorgon vid lunch ska vi åka förbi morfar och hämta honom innan vi åker ner till mamma och pappa. Blir lite kalas för henne i helgen eftersom hon inte är hemma på födelsedagen. Hoppas bara Nicke blir pigg så han kan köra, för jag varken kan eller får köra bil nu.. Vi får helt enkelt ta en sak i taget.
Första träffen på föräldrarutbildningen igår. Niklas och jag var yngst vilket vi hade befarat. Alla var 29 år och äldre. Hade varit kul om det fanns någon mer i "vår" ålder. Men ändå är man så van vid att umgås med dem som är lite äldre nu så det gjorde inte så mycket. Vi började med att presentera varandra genom en lek. Ett annorlunda sätt och dessutom fick Nicke sköta snacket hoho! Efter det gick vi igenom olika smärtlindring man kunde använda sig av hemma innan man åkte in till förlossningen, när man ska kontakta förlossningen osv. Vi tittade också på en film där vi fick följa två förlossningar. En mycket trevlig stund måste jag säga :)
Vaknade idag... återigen med huvudvärk.. Tog mig i kragen och ringde till förlossningen för att kunna få lite hjälp mot huvudvärken. Tanken från min sida var att jag ville träffa en läkare som kanske kunde skriva ut något smärtstillande åt mig. (Har ju inte fått tid hos läkaren på mvc föen 29 amrs och så länge kan jag inte vänta, jag behöver få sova). Men koordinatorn på förlossningen hade misstankar om att jag hade havandeskapsförgiftning så därför fick jag åka dit på besök. Självklart hade jag inte havandeskapsförgiftning vilket jag redan hade förstått eftersom jag vet att min huvudvärk beror på att jag är trött för att jag sover dåligt pga min foglossning och mina sammandragningar/förvärkar och visst hade jag helt rätt i det! Förlossningsläkaren som jag träffade frågade mig mycket om hur jag egentligen hade haft det och har det i graviditeten. Hon tyckte det var uruselt att ingen hade tagit foglossningen på allvar, att jag inte har fått mer hjälp än jag fått men ändå sa hon "att nu när du är så nära slutet se det positiva i det här, du har ett mycket bra bäcken för att föda barn och förhoppningsvis blir det en lätt förlossningen för dig tackvare det." UNDERBART!
Berättade även att jag har försökt att få tabletter för huvudet utskrivet på mvc men att läkaren inte hade rättigheter till det och även det tyckte hon var riktigt pinsamt dåligt! Så nu har jag fått smärtstillande utskrivet för både foglossningen och huvudvärken. Fick första tabletterna på förlossningen och kände mig lagom lullig, det hänger i fortfarande om vi ska vara sådana ;) HOHO!!
Dessutom kände hon mycket på magen idag och berättade att huvudet hade åkt ner ordentligt nu så trycket på mina revben borde släppa närsomhelst! Dessutom kände hon alla delar av bebisen väldigt ytligt, vilket jag visst var tidig med, men hon tyckte att det var jätte bra. Vet inte vad det innebär, men hoppas på att det kanske är ett bevis på att det snart är dags :D
Idag blir det lugn och ro resten av dagen. Nicke är dålig och har lovat att komma hem tidigare. Han har hostat och haft ont i halsen sedan 3 dagar tillbaka och idag var han riktigt blek och feberrosig om kinderna. Dessutom fick han näsblod inne på förlossningen och ett blodkäl i ögat sprack. Tror det är väldigt stressigt för honom just nu och mycket energi har nog lagts på mig. Så idag ska jag försöka rå om honom ordentligt. Och vi ska beställa pizza för att både slippa laga mat och diska. Det får man ibland ;)
Imorgon vid lunch ska vi åka förbi morfar och hämta honom innan vi åker ner till mamma och pappa. Blir lite kalas för henne i helgen eftersom hon inte är hemma på födelsedagen. Hoppas bara Nicke blir pigg så han kan köra, för jag varken kan eller får köra bil nu.. Vi får helt enkelt ta en sak i taget.
Pussel
Pussel är vårt nya kall här hemma. Som ett kärleksfullt pensionärspar sitter vi runt kökbordet och lägger pussel i minst 1 timme varje dag. Vi la i söndags klart vårt första pussel, 500 bitar en bild utav fjäll, vatten, skog och vass. Direkt efter fortsatte vi med nästa pussel, uppgraderade oss till 1000 bitars. En bild utav en tjej som håller i en varg unge och har en fullvuxen varg bredvid sig, den är fanatasy inspererad. Men det är riktigt svår att lägga!
Maten serveras just nu inne i vardagsrummet varje dag. Vilket känns helt ok, då missar jag inte deseprate houswifes vid lunchen. Har ju mitt TV-schema nu.
- Desperate Housewifes
- Holby City (vilket förövrigt är skit dåligt men jag har fastnat)
- One Three Hill
- OC
- Projekt Runway
Och sedan har heeela eftermiddagen helt plötsligt gått fruktansvärt fort, vilken jävla tur att vi har TV!
Väntar nu på att Nicke ska sluta. Men det kanske är dags att börja göra sig iordning snart, sitter här fortfarande i mina nya pyjamasbyxor på med massor av söta kossor, helt underbara! Men snart åker dem av som sagt. Vi ska åka en sväng till Tornby, ska kolla på gallerix om dem har några fina kort som vi kan ha ovanför byrån. Hoppas vi hittar något :)
Planen var ju den att vi skulle åka till mamma och pappa redan på torsdag men i fredags kväll eller om det var i lördags kom Nicke på att han har datakurs på fredagen så därför kan vi inte åka ner fören på fredag iaf. Känns åt helvete faktiskt! Hade sett framemot en kort vecka. Önskar jag kunde köra bil, för då hade jag åkt ner själv redan på torsdag.. Har ingen lust att sitta på kustpilentåget, så jag får väl helt enkelt vänta :(
1 mars idag förresten. Har delade känslor för den här månaden. Det händer mycket, första träffen för föräldrarkursen är redan imorgon, vilket ska bli kul. Och jag ser framemot att Wilma ska bo här hemma hos oss i över 2 veckor, ska bli skönt att ha sällskap av människohunden! Däremot har jag seperationsångest inför att mamma och pappa ska åka.. (dem ska till thailand i två veckor). Pratar ju med antingen mamma eller pappa nästintill varje dag och jag tycker det är så skönt att få frågan över hur jag mår vilket jag alltid får utav dem. Dem lyssnar jämt och finns alltid där! Vi ger och tar från varandra och dem peppar alltid upp en. Vilket kommer bli riktigt tomt nu när dem ska vara borta... Känns som en evighet. Och ja, jag är så JÄVLA stolt över att vara en mamma och pappa gris. Jag älskar dem!!
Nähe dags att börja ta tag i sig själv.
Maten serveras just nu inne i vardagsrummet varje dag. Vilket känns helt ok, då missar jag inte deseprate houswifes vid lunchen. Har ju mitt TV-schema nu.
- Desperate Housewifes
- Holby City (vilket förövrigt är skit dåligt men jag har fastnat)
- One Three Hill
- OC
- Projekt Runway
Och sedan har heeela eftermiddagen helt plötsligt gått fruktansvärt fort, vilken jävla tur att vi har TV!
Väntar nu på att Nicke ska sluta. Men det kanske är dags att börja göra sig iordning snart, sitter här fortfarande i mina nya pyjamasbyxor på med massor av söta kossor, helt underbara! Men snart åker dem av som sagt. Vi ska åka en sväng till Tornby, ska kolla på gallerix om dem har några fina kort som vi kan ha ovanför byrån. Hoppas vi hittar något :)
Planen var ju den att vi skulle åka till mamma och pappa redan på torsdag men i fredags kväll eller om det var i lördags kom Nicke på att han har datakurs på fredagen så därför kan vi inte åka ner fören på fredag iaf. Känns åt helvete faktiskt! Hade sett framemot en kort vecka. Önskar jag kunde köra bil, för då hade jag åkt ner själv redan på torsdag.. Har ingen lust att sitta på kustpilentåget, så jag får väl helt enkelt vänta :(
1 mars idag förresten. Har delade känslor för den här månaden. Det händer mycket, första träffen för föräldrarkursen är redan imorgon, vilket ska bli kul. Och jag ser framemot att Wilma ska bo här hemma hos oss i över 2 veckor, ska bli skönt att ha sällskap av människohunden! Däremot har jag seperationsångest inför att mamma och pappa ska åka.. (dem ska till thailand i två veckor). Pratar ju med antingen mamma eller pappa nästintill varje dag och jag tycker det är så skönt att få frågan över hur jag mår vilket jag alltid får utav dem. Dem lyssnar jämt och finns alltid där! Vi ger och tar från varandra och dem peppar alltid upp en. Vilket kommer bli riktigt tomt nu när dem ska vara borta... Känns som en evighet. Och ja, jag är så JÄVLA stolt över att vara en mamma och pappa gris. Jag älskar dem!!
Nähe dags att börja ta tag i sig själv.
